Svensk-polska unionen – Wikipedia

Svensk-polska unionen
	Svensk-polska unionen
	Personalunion
	Kungahuset Vasa av Polens heraldiska vapen
	Valspråk: För rätten och folket (latin: Pro iure et populo); Konungens hjärta (är) i Herrens hand (latin: Cor regis in manu Domini); Av Himmelen ges det upphöjda (latin: Coelitus sublima dantur)
Huvudstad
Språk	Latin, polska, svenska
Statsskick	Monarki
Bildades	17 november 1592
– bildades genom	Kalmar stadgar
– bildades ur	Sverige, Polsk-litauiska samväldet
Upphörde	24 juli 1599
– upphörde genom	Avsättningskriget mot Sigismund
– uppgick i	Sverige och Polsk-litauiska samväldet
Idag del av	Sverige; Polen; Litauen; Vitryssland

Svensk-polska unionen var en union mellan Sverige och Polen-Litauen från 1592 till 1599 genom en personalunion mellan de bägge rikena med Sigismund som kung. Den upplöstes som ett resultat av hertig Karls avsättningskrig mot Sigismund.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Efter att svenske kung Johan III dött 1592, ärvde hans äldste son Sigismund tronen efter att redan tidigare ärvt den polska.

Sigismund, som var romersk-katolik, stöttade katolicismen i Sverige, vilket ledde till att reformationen och den av hans farfar Gustav Vasa inledda antikatolicismen i Sverige avstannade under hans regeringsår.^{[källa behövs]} På grund av detta och andra anledningar, startade hans farbror riksföreståndare hertig Karl uppror med mål att bryta unionen, inklusive slutföra reformationen i landet.^{[källa behövs]}

Inledningsvis mötte hertig Karl motstånd, men segrade till slut i avsättningskriget mot Sigismund i och med slaget vid Stångebro (1598) i Östergötland, varmed Sigismund drog sig tillbaka till Polen-Litauen och tidigare kungatrogna i Sverige under konflikten straffades hårt, bland annat genom Linköpings blodbad.