French
DeutschTheodor Eicke – Wikipedia
| Theodor Eicke | |
 SS-Obergruppenführer Theodor Eicke år 1942. | |
| Information | |
|---|---|
| Smeknamn | "Papa Eicke"[1] |
| Född | 17 oktober 1892 Hudingen, Elsass-Lothringen, Tyskland |
| Död | 26 februari 1943 (50 år) Michajlovka nära Orjol, Sovjetunionen |
| Begravningsplats | Först begravd i Otdochnina i närheten av Orelka. I september 1943 exhumerad och begravd på Deutscher Soldatenfriedhof Hegewald i Zjytomyr. |
| I tjänst för | .svg){kind=small} Kejsardömet Tyskland.svg){kind=small} Weimarrepubliken.svg){kind=small} Tredje riket |
| Försvarsgren |  Waffen-SS |
| Tjänstetid | 1909–1943 |
| Grad |  SS-Obergruppenführer und General der Waffen-SS |
| Befäl |  3. SS-Panzer-Division Totenkopf (1939–1941, 1941–1943) |
| Slag/krig | Första världskriget Andra världskriget |
| Utmärkelser |  Riddarkorset av Järnkorset med eklöv |
| Relationer | Maka: Bertha Schwebel Barn: Irma (född 1916), Hermann (1920–1941) |
Theodor Eicke, född 17 oktober 1892 i Hudingen, Elsass-Lothringen, död 26 februari 1943 i Michajlovka nära Orjol, Sovjetunionen, var en tysk SS-Obergruppenführer och general i Waffen-SS. Han erhöll Riddarkorset med eklöv 1942. Theodor Eicke är bland annat känd för att ha varit en av de två SS-officerare som under de långa knivarnas natt den 1 juli 1934 sköt ihjäl SA-chefen Ernst Röhm.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Eicke, som blivit avskedad som polis och under en tid varit intagen på Würzburgs psykiatriska klinik,[2] blev i juni 1933 kommendant i koncentrationslägret Dachau. Han blev sedermera inspektör för samtliga koncentrationsläger och införde efter hand samma reglemente i dessa som i Dachau och bytte ut SA-personalen mot SS-personal.
Natten mellan den 30 juni och 1 juli 1934 företog Adolf Hitler med stöd av SS en utrensning inom SA, vars ledare Ernst Röhm påstods förbereda en statskupp. Eicke och dennes adjutant, SS-Standartenführer Michel Lippert, var de två SS-officerare som i fängelset Stadelheim i München sköt ihjäl den internerade Röhm; detta för att visa sin lojalitet gentemot Hitler och Reichsführer-SS Heinrich Himmler.[3] Under samma natt beordrade Eicke även mordet på den tidigare bayerske ministerpresidenten Gustav von Kahr. Senare samma år blev Eicke chef för den nya myndigheten Inspektoratet för koncentrationslägren (IKL, tyska: Inspektion der Konzentrationslager). Myndigheten inrättades av Heinrich Himmler för förvaltning och kontroll av SS:s lägerväsen.[4]
Eicke grundade Waffen-SS-divisionen Totenkopf 1939 och ledde den 1939-1943 (med avbrott 1941), bland annat vid invasionen av Polen; han ersattes av Richard Glücks som chef för IKL. Efter att Eicke stupat på östfronten i samband med en flygning i spaningsplanet Fieseler Storch, slog sig en grupp frivilliga från hans division genom de sovjetiska linjerna för att hämta hans kropp.[5]
Befordringar inom SS[redigera | redigera wikitext]
- SS-Mann: 29 juli 1930
- SS-Truppführer: augusti 1930 (Efter de långa knivarnas natt 1934 fick graden benämningen SS-Oberscharführer.)
- SS-Sturmführer: 11 november 1930 (Efter de långa knivarnas natt 1934 fick graden benämningen SS-Untersturmführer.)
- SS-Sturmbannführer: 30 januari 1931
- SS-Standartenführer: 11 november 1931
- SS-Oberführer: 26 oktober 1932
- SS-Brigadeführer: 30 januari 1934
- SS-Gruppenführer: 11 juli 1934 und Generalleutnant der Waffen-SS: september 1941
- SS-Obergruppenführer und General der Waffen-SS: 20 april 1942
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- Ärekorset: 1934
- NSDAP:s partitecken i guld: 1940
- SS-Ehrenring (Totenkopfring)
- SS Hederssvärd
- Järnkorset av andra klassen
- Järnkorset av första klassen
- Tilläggsspänne till Järnkorset av andra klassen: 26 maj 1940
- Tilläggsspänne till Järnkorset av första klassen: 31 maj 1940
- Östfrontsmedaljen: 1942
- Riddarkorset av Järnkorset med eklöv
- Riddarkorset: 26 december 1941
- Eklöv: 20 april 1942
- Såradmärket i silver
- Militärförtjänstkorset (Kungariket Bayern)
- Krigsförtjänstkorset (Hertigdömet Braunschweig)
- Omnämnd i Wehrmachtbericht den 21 oktober 1942
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Totenkopf Knights” (på engelska). totenkopf.co.uk. Arkiverad från originalet den 23 september 2011. https://www.webcitation.org/61vDkYA5n?url=http://www.totenkopf.co.uk/knights.html. Läst 15 januari 2011.
- ^ Weale 2013, s. 105.
- ^ Gritschneder 1993, s. 32-36.
- ^ Weale 2013, s. 112.
- ^ Mitcham & Mueller 2000, s. 271.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Gritschneder, Otto (2008) (på tyska). ”Der Führer hat Sie zum Tode verurteilt...”: Hitlers "Röhm-Putsch"-Morde vor Gericht. München: C.H. Beck. ISBN 3-406-37651-7
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8
- Mitcham, Jr., Samuel W.; Mueller, Gene (2000) (på engelska). Hitler's Commanders: Officers of the Wehrmacht, the Luftwaffe, the Kriegsmarine, and the Waffen-SS. London: Cassell. ISBN 0-304-35315-9
- Weale, Adrian (2013). SS: en ny historia. Stockholm: Fischer & Co. ISBN 978-91-86597-41-2
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Mann, Chris (2007). SS-division Totenkopf: historien om dödskalledivisionen 1939-1945. Hallstavik: Svenskt militärhistoriskt bibliotek. ISBN 9789185789047
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Theodor Eicke.
| Företrädare: Hilmar Wäckerle | Kommendant i Dachau 1933–1934 | Efterträdare: Alexander Reiner |
| Företrädare: — | Befälhavare för 3. SS-Panzer-Division Totenkopf 1939–1941 | Efterträdare: Matthias Kleinheisterkamp |
| Företrädare: Georg Keppler | Befälhavare för 3. SS-Panzer-Division Totenkopf 1941–1943 | Efterträdare: Hermann Prieß |