Tredjelandsmedborgare – Wikipedia

En tredjelandsmedborgare är inom unionsrätten en person som inte är medborgare i någon av medlemsstaterna inom Europeiska unionen och som således saknar unionsmedborgarskap. I vissa fall, särskilt rörande fri rörlighet för personer, betraktas dock inte heller medborgare från Island, Liechtenstein och Norge (genom EES-avtalet) eller Schweiz (genom ett bilateralt avtal med unionen) som tredjelandsmedborgare. Även ovannämnda personers familjemedlemmar, som åtnjuter fri rörlighet enligt unionsrätten, betraktas i vissa fall inte som tredjelandsmedborgare.[1][2]

Tredjelandsmedborgare saknar i regel de rättigheter som tillkommer unionsmedborgare, däribland rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom unionen, till exempel för att ta anställning, driva företag eller bedriva studier i en annan medlemsstat, på samma villkor som de egna medborgarna i den medlemsstaten.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”third-country national” (på engelska). Europeiska kommissionen. https://ec.europa.eu/home-affairs/pages/glossary/third-country-national_en. Läst 1 maj 2022. 
  2. ^ ”Artikel 2.6 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016 (konsoliderad version: 2016R0399, 11.06.2019, s. 3). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02016R0399-20190611. 
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tredjelandsmedborgare&oldid=54508191”