Dikasteriet för trosläran – Wikipedia

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Dikasteriet för trosläran, tidigare Troskongregationen eller Kongregationen för trosläran (latin: Congregatio pro doctrina fidei; italienska: Congregazione per la Dottrina della Fede) bildades formellt 1965 och är den mäktigaste av Romersk-katolska kyrkans nio kongregationer, det vill säga departement, inom kurian. Prefekt sedan 2023 är kardinal Víctor Manuel Fernández.

Troskongregationen har bland annat till uppgift att uttolka vad som i allmänna och särskilda fall utgör katolsk lära i såväl tros- som moralfrågor, och de publicerar responsa, svar, på sådana frågor. Dess utredningar förbereds av en bisittare, en kommissarie och två dominikanmunkar. En sådan utredning kan till exempel gälla huruvida en katolsk präst eller teolog på någon punkt brutit mot Katolska kyrkans lära.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Kongregationen bildades ursprungligen 1542 i och med utfärdandet av den apostoliska konstitutionen Licet ab initio av påve Paulus III, som skapade Heliga kongregationen för den romerska och universella inkvisitionen för att bekämpa protestantiskt kätteri främst på den italienska halvön. Under Napoleonkrigen upphörde den romerska inkvisitionen liksom dess motsvarigheter i exempelvis Spanien att verka men återupprättades efter Napoleons fall 1814. Den romerska inkvisitionen levde därefter kvar ända till 1908, då den i sin helhet fick namnet "Heliga kongregationen för heliga tjänsten" (latin: Sacra congregatio del sancto officio), ett namn som dock funnits för institutionens ledning sedan 1500-talet.^[1] Denna omskapades i sin tur till Troskongregationen 1965. Liksom inkvisitionen har den moderna Troskongregationen en stark anknytning till dominikanorden.

År 1971 slog påven Paulus VI organisatoriskt samman den Påvliga bibelkommissionen med Troskongregationen, även om de båda organisationerna behöll sina respektive namn. Båda organisationerna har samma adress och leds av samme prefekt.

Kardinal Joseph Ratzinger, som blev påve april 2005 med namnet Benedictus XVI, var dess prefekt 1981–2005. Kongregationens sekreterare är sedan 2017 ärkebiskop Giacomo Morandi.

Publikationer (urval)[redigera | redigera wikitext]

• 1973 – Mysterium Ecclesiae
• 1992 – Communionis notio
• 2000 – Dominus Iesus
• 2007 – Responsa ad quaestiones (fullständig titel: Responsa ad quaestiones de aliquibus sententis ad doctrinam de ecclesia pertinentibus, svensk översättning: ”Svar på frågor om några aspekter på läran om Kyrkan”)

Prefekter (urval)[redigera | redigera wikitext]

Nummer		Namn	Från	Till	Påve
1		Alfredo Ottaviani	7 december 1965	6 januari 1968	Paulus VI
2		Franjo Šeper	8 januari 1968	25 november 1981
3		Joseph Ratzinger	25 november 1981	2 april 2005	Johannes Paulus II
4		William Joseph Levada	13 maj 2005	2 juli 2012	Benedikt XVI
5		Gerhard Ludwig Müller	2 juli 2012	2 juli 2017
6		Luis Ladaria Ferrer	2 juli 2017	1 juli 2023	Franciskus
7		Víctor Manuel Fernández	1 juli 2023

Referenser[redigera | redigera wikitext]

v • r Romerska kurian Departement och avdelningar, med mera Heliga stolens statssekretariat (Kardinalstatssekreterare · Sektionen för relationer med andra stater) Kongregationer Dikasteriet för trosläran · Kongregationen för kyrkorna i Orienten · Kongregationen för tillbedjan och läran om sakramenten · Kongregationen för helgonförklaringsprocesser · Kongregationen för folkens evangelisering · Kongregationen för prästerskapet · Kongregationen för Instituten för ett heligt liv och för Sällskapen för ett apostoliskt liv · Kongregationen för katolsk utbildning · Biskopskongregationen Departement Departementet för lekmän, familj och liv · Departementet för människans fulla utveckling Romerska kurians domstolar Apostoliska domstolen · Apostoliska överdomstolen · Högsta apostoliska domstolen Rota Romana · (1983 års kanoniska lag) Påvliga råd Påvliga rådet för främjande av kristen enhet · Påvliga rådet för lagtexter · Påvliga rådet för interreligiös dialog · Påvliga rådet för kultur · Påvliga rådet för tillskyndande av ny evangelisation Romerska kurians kontor Apostoliska kammaren · Administrationen för de apostoliska stiftens tillgångar · Prefekturen för den Heliga Stolens ekonomiska angelägenheter Ekonomisekretariatet Sekretariatet för ekonomin · Prefekturen för sekretariatet för ekonomin · Generalrevisorn Kommunikationssekretariatet Heliga Stolens presskontor · Vatikanradion · Vatikanens televisionscenter · L'Osservatore Romano · Vatikanstatens tryckeri · Vatikanstatens förlag Påvliga kommissioner Påvliga kommissionen Ecclesia Dei · Påvliga kommissionen för sakral arkeologi · Påvliga Bibelkommissionen · Internationella teologiska kommissionen · Kommissionen för katolska kyrkans katekes · Påvliga kommissionen för Vatikanstaten · Påvliga kommissionen för Latinamerika · Romerska kurians disciplinära kommission · Påvliga kommissionen för barnaskydd Påvliga kommittéer Påvliga kommissionen för historia · Påvliga kommissionen för internationella eukaristiska kongresser Påvliga akademier Påvliga akademin för martyrerna · Påvliga ecklesiastiska akademin · Påvliga akademin för den obefläckade avlelsen · Påvliga akademin för det latinska språket · Thomas av Aquino påvliga akademi · Påvliga vetenskapsakademin · Påvliga akademin för samhällsvetenskap · Påvliga teologiska akademin · Påvliga akademin för livsfrågor Övriga enheter inom den Heliga Stolen Vatikanstatens hemliga arkiv · Vatikanstatens bibliotek Vatikanstatens tryckeri (L'Osservatore Romano) · Vatikanstatens förlag · Vatikanradion · Vatikanens televisionscenter Peterskyrkans byggnadskontor (Peterskyrkan) · Apostoliska allmoseförvaltningen · Peregrinatio ad Petri Sedem Övriga enheter inom kurian Institutet för religiöst arbete · Prefekturen för det påvliga hushållet · Påvliga ceremonimästareämbetet · Biskopssynoden · Schweizergardet Pastor Bonus · Heliga stolen