Tryckfrihetsförordningen – Wikipedia

Sveriges statsskick
Sveriges riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Grundlagarna
Regeringsformen
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
Successionsordningen
Ceremoniell makt
Statschefen
Verkställande makt
Regeringen
Statsministern
Statsråden
Regeringskansliet
Förvaltningsmyndigheterna
Lagstiftande makt
Riksdagen
Riksdagsordningen
Riksdagens talman
Riksdagens utskott
Riksbanken
Riksrevisionen
Dömande makt
Domstolsväsen
Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Administrativ indelning
Staten
Län · Regioner
Kommuner
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Post- och Inrikes Tidningar
Svensk författningssamling
Oskuret original av Tryckfrihetsförordningen från år 1766 i öppningsbar ram (designad och tillverkad av Mats Elzén).
Angående Skrif- och Tryckfriheten. Gifwen Stockholm i Råd-Cammaren then 2. Decembr. 1766

Tryckfrihetsförordningen (1949:105) (TF) är en av Sveriges grundlagar och antogs 1949. Den berör frågor gällande tryckfrihet, grundlagsskydd för vissa medier, och innehåller även offentlighetsprincipen. Tryckfrihetsförordningen är tillsammans med yttrandefrihetsgrundlagen en av de två s.k. mediegrundlagarna i Sverige. Grundlagen har sitt ursprung i 1766 års svenska Tryckfrihetsförordning, som är världens äldsta lag för större allmän tryckfrihet och yttrandefrihet.

Att grundlagen betecknas som förordning kan vara missvisande då det sedan 1975 används för regeringens styrmedel (se mer om historiken bakom det i artikeln om förordning).

Historik[redigera | redigera wikitext]

Frihetstiden och 1766 års tryckfrihetsförordning[redigera | redigera wikitext]

Under Fredrik I:s och Adolf Fredriks försvagade styre under det svenska 1700-talets så kallade frihetstid med dess frånvaro av en enväldig regent samt ett större beslutsutrymme för rikets ständer när de samlades till riksdag, uppstod ett allt större politiskt debattbehov i samhället med de framväxande partibildningarna hattar och mössor. Under ledning av den österbottniske prästen Anders Chydenius genomdrev mösspartiet vid riksdagen i Gävle den 2 december 1766 antagandet av en tryckfrihetsförordning som stoppade censur och införde offentlighetsprincipen för offentliga handlingar i svenska myndigheter, därmed även i Finland. Undantagna var smädande av konungens majestät samt övertramp i en rad religiösa spörsmål som stadgades av Svenska kyrkan.

Chydenius sa vid Riksdagen 1765–1766 om tryckfriheten att:

Det behöfwer intet bewis att en billig skrif- och Tryckfrihet är en af de fastaste grundpelare, som ett fritt Regimente kan äga bestånd uppå: ty annars kunna Ständer aldrig äga erforderlig kundskap, att stifta goda Lagar; Lagskipare ingen Controll att följa dem i sina Ämbeten, och lydande föga kundskap om Lagens fordringar, Ämbetsmanna magtens gräntsor och sina egna skyldigheter: Lärdom och wett kufwas, grofhet i tanckesätt, tal och seder winna burskap och ett fasande mörcker följa innan några År, öfwer hela wår frihets himmel.

[1]

Denna förordning innebar att man först i efterhand kunde ställas till svars i domstol för vad parter eventuellt kom att uppfatta som oacceptabla publikationer. Denna utveckling hade sin grund i upplysningstidens allmänna internationella, kuvade samhällsdiskussioner, men kunde först förverkligas i Sverige.[ej i angiven källa][2]

Gustav III:s revideringar[redigera | redigera wikitext]

Som ung kronprins under fadern Adolf Fredriks ämbetstid hade Gustav III ställt sig allmänt positiv till upplysningstidens reformtankar och familjen hade till och med hyllats som ett "Europas föredöme" av filosofer som Voltaire och Hume.[3] Men då han strax efter sitt trontillträde 1771 ansåg sig behöva genomföra en statskupp 1772 för att återinföra en stärkt kungamakt, lät han också genomföra en revidering av tryckfrihetsförordningen, i och med 1774 års Förnyade förordning och påbud angående skrif- och tryckfriheten. Där skärptes straffet för kritik mot grundlagarna och kungaförsäkran m.m. 1766 hade dessa brott straffats med 300 daler silvermynt i böter; nu räknades det som högmålsbrott med dödsstraff som strängaste påföljd. Offentlighetsprincipen och anonymitetsrätten begränsades också kraftigt. Denna förordning skärptes sedan ytterligare i några steg de följande åren, t.ex. 1780, 1785, 1787 och 1790.

1792 års tryckfrihetsförordning[redigera | redigera wikitext]

Kort efter mordet på Gustav III införde hertig Karl (senare Karl XIII) 1792 en ny tryckfrihetsförordning som författats i hast av kammarherren Gustaf Adolf Reuterholm. Den är en solitär i svensk tryckfrihetshistoria och saknar, som Thomas Thorild påpekade, både definition av brotten och av straffen.[4] Den innebar ändå en viss liberalisering jämfört med Gustav III:s olika lagar som begränsade tryckfriheten. 1792 års förordning är dock den enda av våra sammanlagt sex tryckfrihetsförordningar där offentlighetsprincipen är helt avskaffad.

Statsvälvningen 1809 och 1812 års tryckfrihetsförordning[redigera | redigera wikitext]

1809 skrevs tryckfriheten in i regeringsformen, i 86 §: "Med Tryckfrihet förstås hwarje Swensk Mans rättighet at, utan några af den offentliga Magten i förwäg lagde hinder, utgifwa skrifter ..." Just dessa ord formulerades troligen av Carl Gustaf Leopold. (1974 skulle denna formulering brytas ut ur regeringsformen och införas i 1 kap 1 § i vår nuvarande tryckfrihetsförordning.) 1809 års lagfäder fastställde också att den kommande tryckfrihetsförordningen skulle bli grundlag. I mars 1810 kom så en helt omarbetad förordning, och den innehöll, förutom sedvanlig brottskatalog och stadganden om offentlighet och rättegångsordning, dessutom Sveriges första upphovsrättsliga reglering, om författarens egendomsrätt till sin egen skrift, i 1 § 8 mom.

Redan 1812, under Karl XIV Johan, kom en ny tryckfrihetsförordning som innebar en skärpning av lagarna. Bl.a. var det här den beryktade indragningsmakten formulerades, i 4 § 8 mom. 1812 års lag kom att, med mängder av detaljändringar, gälla fram till 1949 års lag som gäller än idag.

En omfattande revidering av offentlighets- och sekretessreglerna genomfördes 1937.[förtydliga]

1949 års tryckfrihetsförordning[redigera | redigera wikitext]

1944 tillsatte Kungl. Maj:t en utredning "angående revision av tryckfrihetslagstiftningen och därmed sammanhängande ämnen". Till ordförande för 1944 års tryckfrihetssakkunniga förordnades justitierådet Natanael Gärde. I oktober 1947 överlämnade tryckfrihetssakkunniga sitt betänkande med förslag till ny tryckfrihetsförordning (SOU 1947:60) till justitieminister Herman Zetterberg.[5] De tryckfrihetssakkunniga gav förordningen en helt ny struktur i kapitel och man försökte också dra lärdom av de repressiva åren under andra världskriget, då justitieminister K.G. Westman bl.a. återupplivat indragningsmakten från 1812. Nyheter i lagen var t.ex. meddelarskydd och början till dagens lagstiftning om hets mot folkgrupp. 1949 års tryckfrihetsförordning trädde i kraft 1 januari 1950.

Lista över nya eller reviderade tryckfrihetsförordningar[redigera | redigera wikitext]

  • K. M:ts förordning angående skrif- och tryckfrihet (2 december 1766)
  • Genom 1772 års regeringsform upphör 1766 års förordning att gälla (21 augusti 1772).
  • K. M:ts förnyade förordning och påbud angående skrif- och tryckfriheten (26 april 1774)
  • Tillägg av den 3 maj 1785 till Kunglig kungörelse 6 maj 1780. Rätten att ge ut dagblad samt månads- och veckoskrifter är beroende av konungens eller kanslikollegiets utgivna privilegier.
  • Kunglig skrivelse till kanslikollegium 24 aug 1785. Ytterligare restriktioner. Indragningsmakten införs.
  • 1792 års tryckfrihetsförordning.
  • § 85 och 86 i 1809 års regeringsform behandlar tryckfrihet
  • Kunglig stadfästelse den 9 mars 1810 av ny tryckfrihetsförordning
  • 16 juli 1812 - ännu en ny tryckfrihetsförordning beslutad vid Riksdagen år 1812. Denna innebar en inskränkning av tryckfriheten.
  • Riksdagen 1815: Bestämmelser om jury i tryckfrihetsmål
  • Stadgande om bokhandlares ansvar i vissa fall
  • Urtima riksdagen 1844–1845: Indragningsmaktens avskaffande

Omfattning och begränsningar[redigera | redigera wikitext]

Förutom regler om tryckfrihet och grundlagsskydd innehåller tryckfrihetsförordningen även regler om meddelarfrihet, meddelarskydd och om offentliga handlingar (offentlighetsprincipen). Sverige är ensamt om att ha dessa principer så detaljerat reglerade i grundlag. I till exempel USA:s konstitutions första tillägg från 1791 (Amendment I) är tryck- och yttrandefrihet reglerad genom endast en mening. Sverige var länge också ensamt om att ha offentlighetsprincip, särskilt att ha den reglerad i grundlag.

Den nu gällande tryckfrihetsförordningen inleds med en definition av tryckfrihet enligt följande.

1 kap. Om tryckfrihet
1 § Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.[6]

Tryckfrihetsförordningen ger inte något skydd åt den som införskaffar information med hjälp av olagliga metoder. I regeringens proposition 1975/76:204 framhålls att "det inte kan komma i fråga att privilegiera journalister eller andra som för att söka material använder sig av brott".[7]

Jubileum: "Fritt ord 250 år"[redigera | redigera wikitext]

Under år 2016 högtidlighölls i Sverige under samordning av Kungliga biblioteket och Statens kulturråd världens äldsta tryckfrihetsförordnings 250-årsjubileum med olika aktiviteter innefattande en mängd organisationer, verksamheter och personer under samlingsnamnet "Fritt ord 250". Samtidigt firades även 25-årsjubileum för den svenska yttrandefrihetens stadgande i Sveriges grundlagar.[8]

År 2023 utsågs Tryckfrihetsförordningen av Unesco till världsminne.[9]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Tryckfrihetsförordning (1949:105)
  • Spangenberg, Carl Gustaf (2008). Tankar om den borgerliga friheten. Peter Forsskåls skrift om tryckfriheten 250 år. Acta Universitatis Upsaliensis. Uppsala 

Noter[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]