Valentin Weigel – Wikipedia

Valentin Weigel, född den 7 augusti 1533 i Sachsen, död den 10 juni 1588 (inte efter 1594) som kyrkoherde i Zschoppau, var en tysk teosof,

Weigel hyllade en närmast panteistisk världsåsikt med mystik tendens och gav upphov till en egen sekt, de så kallade weigelianerna. Under sin livstid höll han dock sina uppfattningar hemliga. De flesta av hans skrifter utkom från trycket först tjugo år eller mer efter hans död. 1626 brändes de offentligt.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

"Unterrichts-Predigt: Wie man christlich trauern und täglich solle im Herrn sterben", 1576
"Libellus de vita beata", 1609
"Ein schön Gebetsbüchlein, welches die Einfältigen unterrichtet", 1612
"Der güldene Griff, alle Ding ohne Irrtum zu erkennen", 1613
"Ein nützliches Traktätlein vom Ort der Welt", 1613
"Dialogus de Christianismo", 1614
"Erkenne dich selbst", 1615
"Informatorium oder Kurzer Unterricht", 1616 (erweitert: "Soli deo gloria", 1618)
"Kirchen- oder Hauspostill", 1618
"Libellus disputatorus", 1618
"De bono et malo in homine", 1618
"Zwei schöne Büchlein", 1618
"Studium universale", 1618
"Tractatus de opere mirabili", 1619

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Weigel, Valentin, 1904–1926.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.