Washingtons tunnelbana – Wikipedia

Washingtons tunnelbana
Logotyp
Allmänt
Plats	Washington DC samt Maryland och Virginia
Antal linjer	6
Antal hållplatser	97
Turtäthet	2–3 minuter
Antal passagerare	712,843 per dag
Organisation
Invigd	1976
Ägare	Washington Metropolitan Area Transit Authority
Trafikoperatör	Washington Metropolitan Area Transit Authority
Tekniska fakta
Linjelängd	171,5 kilometer
Spårvidd	1435 millimeter
Elektrifierad	ja
Matning	strömskena
Linjekarta

Washington Metro (formellt: Metrorail) är namnet på tunnelbanesystemet i USA:s huvudstad Washington och det omkringliggande storstadsområdet, vars första del invigdes den 27 mars 1976 och som sträcker sig förutom i Columbiadistriktet också in i de angränsande delstaterna Maryland och Virginia.

Tunnelbanan ägs och drivs av Washington Metropolitan Area Transit Authority (WMATA), som tillkommit genom en interstate compact och vars verksamhet finansieras av biljettintäkter, reklamförsäljning samt med skattemedel från den federala statsmakten, Maryland och Virginia.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Tunnelbanan kom till som svar på växande trafikproblem i huvudstadsregionen (Washington Metropolitan Area) där växande befolkning och ökande trafik skapade stora trafikstockningar i innerstaden trots dess breda boulevarder. En interstate compact ingicks i detta syfte under 1967.^[1] Stadens belägenhet i ett låglänt träskområde vid Potomacfloden innebar att stora förtätningsarbeten fick göras.

Tunnelbanesystemet i Washington är bland de största i USA och utbyggnaden pågår ännu, vilket gjort det till ett av de största i världen. Stationerna kännetecknas av ljusa väggar, rymd och renhet samt väldigt lite kommersiella utrymmen. Detta var de uttalade intentionerna när tunnelbanesystemet byggdes för att man skulle undvika de mörka, låga stationsrymder som utmärker New Yorks tunnelbana.

Stadens centrala järnvägsstation Union Station har varit ansluten med tunnelbanestation sedan 1976. Arlington National Cemetery (med stationsnamnet Arlington Cemetery) och USA:s försvarsdepartements huvudbyggnad Pentagon (i Arlington, Virginia) är även anslutna till tunnelbanan med egna stationer som öppnade 1977.

Spårvidden är 1 435 millimeter (normalspår) och elektrisk tillförsel sker genom en tredje skena.

Linjenät[redigera | redigera wikitext]

Det finns 6 linjer, sammanlagt 97 stationer och linjelängden uppgår till 208 kilometer. Under senaste decenniet har Silver Line, med direktanslutning till Dulles International Airport, byggts ut och färdigställdes i november 2022.

Symbol	Benämning	Sträcka	Invigd	Längd	Stationer
	Red Line	Shady Grove–Glenmont	1976	51,3 km	27
	Blue Line	Franconia–Springfield–Largo Town Center	1977	48,8 km	27
	Orange Line	Vienna/Fairfax–GMU–New Carrollton	1978	42,5 km	26
	Yellow Line	Huntington–Fort Totten/Mount Vernon Square/7th Street–Convention Center	1983	24,25 km	17
	Green Line	Branch Avenue–Greenbelt	1991	37,08 km	21
	Silver Line	Ashburn–Largo Town Center	2022	66,6 km	34

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

• 
  Stationen Metro Center med det för Washingtons tunnelbana typiska stationsutseendet.
• 
  Stationen ovan jord med anslutning till Ronald Reagan Washington National Airport (inrikesflyg och flyg till Kanada).
• 
  Biljettautomater.
• 
  Tunnelbanetåg i 1000-serien.
• 
  Tågens interiör.
• 
  Linjenätskarta.

Se även[redigera | redigera wikitext]

• MARC Train
• Virginia Railway Express

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Washington Metro, 10 april 2016.

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

• (engelska) Washington Metropolitan Area Transit Authority
• (engelska) Center for History and New Media: Building the Washington Metro

• Wikimedia Commons har media som rör Washingtons tunnelbana.