West Ham United FC – Wikipedia

West Ham United F.C.
Fotbollsklubb
Boleyn Ground.
Grundinformation
Grundad	1895 (129 år sedan)
Fullständigt namn	West Ham United Football Club
Tidigare namn	Thames Ironworks FC (1895–1900)
Smeknamn	The Irons, Super Irons, The Hammers, The Academy of Football, The Cockney Boys
Serie	Premier League
Ort	London, England, Storbritannien
Hemmaarena	Londons Olympiastadion (kapacitet: 57 000[1])
Klubbfärg(er)
Pensionerade tröjnummer	6, 38
Nyckelpersoner
Ägare	David Sullivan m.fl.
Ordförande	David Sullivan David Gold
Tränare	David Moyes
Ass. tränare	Nikola Jurčević
Lagkapten	Kurt Zouma
Matchställ
Hemmaställ Bortaställ Tredjeställ
Meriter
Division 2	2 (1957/58, 1980/81)
Western Football League	1 (1906/07)
Southern Football League Division 2	1 (1898/99)
FA-cupen	3 (1963/64, 1974/75, 1979/80)
FA Community Shield	1 (1964 [delad])
Cupvinnarcupen	1 (1965)
Intertotocupen	1 (1999)
Europa Conference League	1 (2023)
Övrigt
Supporterklubb(ar)	Inter City Firm
Webbplats	whufc.com

West Ham United F.C. är en engelsk professionell fotbollsklubb i östra London, grundad 1895. Hemmamatcherna spelas på Londons Olympiastadion. Smeknamnet är The Irons eller The Hammers. Klubben spelar 2023/24 i Premier League.

Klubbens främsta meriter är tre segrar i FA-cupen (1963/64, 1974/75 och 1979/80) samt en seger i Cupvinnarcupen (1964/65). I engelska högsta divisionen har klubben som bäst blivit trea (1985/86).

Klubben är känd för att fostra blivande stjärnor (som klubben dock tvingas sälja vidare till storklubbar) som Frank Lampard, Rio Ferdinand, Joe Cole, Michael Carrick och Jermaine Defoe. Även under 1960-talet fostrades stjärnspelare som de tre världsmästarna från 1966 Geoff Hurst, Bobby Moore och Martin Peters.

Tidningen Forbes rankade 2015 West Ham United som den 19:e rikaste klubben till ett värde av 309 miljoner dollar.^[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Klubben grundades 1895 under namnet Thames Ironworks FC, som 1900 ombildades till West Ham United F.C.^[3] Efter att ha spelat i bland annat Southern Football League blev klubben 1919 medlem av The Football Leagues andra division. 1922/23 blev klubbens första framgångsrika säsong genom att gå upp i högsta divisionen och även nå finalen i FA-cupen, vilken var den första som spelades på Wembley Stadium^[4]. Efter att matchen blivit försenad på grund av en enorm publiktillströmning, uppskattningsvis omkring 200 000 personer, förlorade West Ham mot Bolton med 0–2.^[4]

Klubben höll sig kvar i högsta divisionen till 1932, men tillbringade därefter många år i andra divisionen.^[5] 1958 gick klubben upp igen^[6] och under 1960-talet hade klubben sin mest berömda epok med segrar i FA-cupen 1963/64 och Cupvinnarcupen 1964/65^[7]. I det engelska VM-laget från 1966 hörde också flera West Ham-spelare, bland andra Bobby Moore och Geoff Hurst, till de mest tongivande. West Ham spelade ytterligare en final i europeiska Cupvinnarcupen 1976-77, men föll där mot belgiska Anderlecht med 2-4. ^[7]

Under 1980-talet hade klubben en ny framgångsperiod; 1979/80 vann West Ham FA-cupen efter att som division två-klubb skrällt med att ha besegrat Arsenal i finalen, och 1985/86 gjorde West Ham sin bästa säsong någonsin i högsta divisionen med en tredje plats i tabellen.^[8] Tre år senare flyttades klubben dock ned till andra divisionen igen och sedan dess har klubben pendlat fram och tillbaka mellan de två högsta divisionerna.

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

Efter några år i andradivisionen The Championship tog sig klubben, genom kvalspel våren 2005, tillbaka till Premier League. Säsongen 2005/06 lyckades West Ham nå nionde plats i Premier League samt nå finalen i den anrika FA-cupen, där klubben föll mot Liverpool på straffar.^[9] Klubben blev uppmärksammad i världen när de argentinska storstjärnorna Carlos Tévez och Javier Mascherano värvades den 31 augusti 2006. Genom en 1–0-seger i sista omgången på bortaplan mot redan klara ligasegrarna Manchester United säkrade West Ham nytt kontrakt för säsongen 2007/08 i Premier League, efter en svängig säsong.

Den 30 september 2010 kom West Ham med ett officiellt bud på att ta över Olympiastadion efter sommar-OS i London 2012^[10] och den 8 oktober 2010 blev det klart att Live Nation skulle backa upp West Hams försök att ta över stadion.^[11] Den 11 februari 2011 beslutades det av OPLC (Olympic Park Legacy Company) att West Ham var bäst lämpat till att ta vara på arvet av Olympiastadion efter sommar-OS i London 2012.^[12]

West Ham förlorade den näst sista viktiga matchen 2010/11 borta mot Wigan med 2–3, vilket gjorde att klubben fick spela i The Championship säsongen 2011/12. Senare på kvällen meddelades att tränaren Avram Grant fått sparken med omedelbar verkan.^[13] Den 1 juni 2011 meddelade West Ham att Sam Allardyce var ny tränare för klubben.^[14]

West Ham förlorade redan i första omgången av Ligacupen 2011/12 hemma mot League Two-klubben Aldershot med 1–2.^[15] Scott Parker, som blivit framröstad till "Hammer of the Year" de tre föregående åren, lämnade efter fyra säsonger West Ham för att i stället spela för Tottenham.^[16] West Ham slutade på en tredjeplats i divisionen, och fick spela playoff om den sista platsen till Premier League. De tog sig till finalen som spelades den 19 maj på Wembley Stadium, där de mötte Blackpool. Matchen slutade 2–1 till West Ham, vilket innebar att de skulle spela i Premier League säsongen 2012/13.

West Ham slutade tia i tabellen första året efter återkomsten till högsta ligan. I FA-cupen lottades klubben mot Manchester United och klarade 2–2 hemma men förlorade 0–1 borta. West Ham slutade på 13:e plats i tabellen säsongen därpå, men klarade sig kvar. De åkte ur direkt mot Championship-klubben Nottingham Forest med 0–5 borta i FA-cupen, men semifinalplatsen i Ligacupen kunde i stället ses som succé. Efter värvningarna inför 2014/15 fick West Ham sin bästa höstsäsong på 29 år, då de låg på fjärde plats dagarna innan jul.

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 11 september 2023.^[17]

Målvakter
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
1		Lukasz Fabianski	18 april 1985 (39 år)	Swansea City (-18)
23		Alphonse Areola	27 februari 1993 (31 år)	Paris Saint-Germain (-21)
49		Joseph Anang	8 juni 2000 (23 år)	West Ham United FC

Försvarare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
2		Ben Johnson	24 januari 2000 (24 år)	West Ham United FC
3		Aaron Cresswell	15 december 1989 (34 år)	Ipswich Town (-14)
4		Kurt Zouma	27 oktober 1994 (29 år)	Chelsea (-21)
5		Vladimir Coufal	22 augusti 1992 (31 år)	Slavia Prag (-20)
15		Konstantinos Mavropanos	11 december 1997 (26 år)	Stuttgart (-23)
21		Angelo Ogbonna	23 maj 1988 (35 år)	Juventus (-15)
24		Thilo Kehrer	21 september 1996 (27 år)	Paris Saint-Germain (-22)
27		Nayef Aguerd	30 mars 1996 (28 år)	Rennes (-22)
33		Emerson Palmieri	3 augusti 1994 (29 år)	Chelsea (-22)

Mittfältare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
7		James Ward-Prowse	1 november 1994 (29 år)	Southampton (-23)
8		Pablo Fornals	22 februari 1996 (28 år)	Villarreal (-19)
10		Lucas Paquetá	27 augusti 1997 (26 år)	Lyon (-22)
14		Mohammed Kudus	2 augusti 2000 (23 år)	Ajax (-23)
17		Maxwel Cornet	27 september 1996 (27 år)	Burnley (-22)
19		Edson Álvarez	24 oktober 1997 (26 år)	Ajax (-23)
28		Tomáš Souček	27 februari 1995 (29 år)	Slavia Prag (-20)
32		Conor Coventry	25 mars 2000 (24 år)	West Ham United FC

Anfallare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
9		Michail Antonio	28 mars 1990 (34 år)	Nottingham Forest (-15)
18		Danny Ings	23 juli 1992 (31 år)	Aston Villa (-23)
20		Jarrod Bowen	20 december 1996 (27 år)	Hull City (-20)
22		Saïd Benrahma	10 augusti 1995 (28 år)	Brentford (-20)
45		Divin Mubama	25 oktober 2004 (19 år)	West Ham United FC

Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 11 september 2023.

Nr Land Pos Namn 12   MF Flynn Downes (i Southampton till 31 maj 2024) 25   MV Nathan Trott (i Vejle till 30 juni 2024)

Nr Land Pos Namn -   MF Andy Irving (i Austria Klagenfurt till 30 juni 2024)

Utvecklingslag[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 19 augusti 2023.^[18]

Nr Land Pos Namn 36   A Sean Moore (-05) 37   F Luizão (-02) 39   A Thierry Nevers (-02) 40   MF George Earthy (-04) 42   F Kaelan Casey (-04) 43   F Regan Clayton (-04) 44   F Junior Robinson (-04) 46   MV Mason Terry (-04) 48   F Sean Tarima (-04) 50   A Callum Marshall (-04) 51   MF Dan Chesters (-02)

Nr Land Pos Namn 52   F Billy Bates (-04) 53   F Levi Laing (-03) 54   MF Patrick Kelly (-04) 55   MV Jacob Knightbridge (-04) 56   A Gideon Kadua (-04) 57   F Oliver Scarles (-05) 59   MF Keenan Appiah-Forson (-01) 61   MF Lewis Orford (-06) 63   MF Archie Woods (-03) 65   F Michael Forbes (-04)

Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 19 augusti 2023.

Nr Land Pos Namn 47   MV Krisztián Hegyi (i Stevenage till 31 maj 2024) 58   A Kamarai Swyer (i Crawley Town till 31 maj 2024)

Nr Land Pos Namn 62   MF Freddie Potts (i Wycombe Wanderers till 31 maj 2024)

Akademilag[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 19 augusti 2023.^[19]

Nr Land Pos Namn 64   F Ryan Battrum (-05) 66   MF Daniel Rigge (-06) 67   MV Finlay Herrick (-06) 68   A Favour Fawunmi (-06) 69   MF Tyron Akpata (-06) 70   A Blaise Uwandji (-05) 71   F Ezra Mayers (-) 72   MF Gabriel Caliste (-06) 74   MF Preston Fearon (-07) 75   F Emeka Adiele (-) 76   F Jethro Medine (-)

Nr Land Pos Namn 77   F Rayan Oyebade (-07) 78   MF Elisha Sowumni (-) 79   MV Dondre Abraham (-06) 80   MF Riley Hargan (-) 81   F Liam Jones (-05) 82   A Jemiah Umolu (-05) 83   MF Sebastian Boothe (-06) 84   F Josh Briggs (-06) 85   A Mehmet Halim (-) 86   A Joshua Ajala (-06)

Pensionerade tröjnummer[redigera | redigera wikitext]

Nr Land Pos Namn 6   F Bobby Moore 38   A Dylan Tombides

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Liga[redigera | redigera wikitext]

• Premier League eller motsvarande (nivå 1): Trea 1985/86
• The Championship eller motsvarande (nivå 2): Mästare 1957/58, 1980/81; Tvåa och uppflyttad 1922/23, 1990/91, 1992/93; Playoff-vinnare 2004/05, 2011/12
• Western Football League: Mästare 1906/07
• Southern Football League Division 2: Mästare 1898/99
• London League: Mästare 1897/98

Cup[redigera | redigera wikitext]

England[redigera | redigera wikitext]

• FA-cupen: Mästare 1963/64, 1974/75, 1979/80; Finalist 1922/23, 2005/06
• Ligacupen: Finalist 1965/66, 1980/81
• FA Community Shield: Mästare 1964 (delad); Finalist 1975, 1980
• Football League War Cup: Mästare 1939/40
• Southern Professional Floodlit Cup: Mästare 1955/56; Finalist 1959/60
• Essex Professional Cup: Mästare 1950/51, 1954/55 (delad), 1958/59; Finalist 1951/52, 1957/58
• West Ham Charity Cup: Mästare 1895/96; Finalist 1896/97

Europa[redigera | redigera wikitext]

• Cupvinnarcupen: Mästare 1964/65; Finalist 1975/76
• Intertotocupen: Mästare 1999
• Anglo-italienska ligacupen: Finalist 1975
• Ciutat de Barcelona Trophy: Mästare 2013
• Guadiana Trophy: Finalist 2013
• Uefa Europa Conference League: Mästare 2023

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

• International Soccer League: Mästare 1963
• American Challenge Cup: Finalist 1963

Hemmaarena[redigera | redigera wikitext]

Boleyn Ground (också känd som Upton Park) ligger i Newham i östra London och har en kapacitet på 35 016. Arenan har varit klubbens hemvist sedan 1904.

Före detta ordförande i klubben Eggert Magnússon ansåg att West Ham skulle flytta till Olympiastadion efter OS 2012. Han hade stöd av ordförande och vice ordförande Gold och Sullivan då de ansåg det var en naturlig flytt då stadion ligger i Newham där West ham hade sin hemvist, men flera intressenter fanns för arenan, bland annat lokalrivalen Tottenham.^[20] Leyton Orient var emot en sådan flytt då West Ham skulle spela mindre än två kilometer från deras hemmaarena Brisbane Road.^[21] Efter ett antal politiska beslut och debatter tog borgmästaren i London, Boris Johnson, det slutgiltiga beslutet att West Ham ska få spela på arenan från och med säsongen 2016/17.^[22][23]

Supporterstöd[redigera | redigera wikitext]

West Hams supportrar är berömda för att sjunga "I'm forever blowing bubbles" då hemmalaget går in på Upton Park. En tradition som före detta tränaren Charlie Paynter introducerade på slutet av 1920-talet.

Kända West Ham-supportrar är Barack Obama, Russell Brand, Keira Knightley, Steve Harris, Ray Winstone, Alfred Hitchcock, John Cleese, James Corden, Dave Grohl, Matt Damon, Lennox Lewis med flera.^[24]

Rivalitet[redigera | redigera wikitext]

Klubben har en stark rivalitet med ett flertal andra London-klubbar, främst med Tottenham och Chelsea. Deras värsta och äldsta rivaler är dock Millwall då de kommer från samma del av London och bildades ungefär samtidigt. Dessvärre har denna rivalitet resulterat i en hel del huliganism genom åren.

Dyraste nyförvärv och försäljningar[redigera | redigera wikitext]

Topp 10 dyraste nyförvärv[redigera | redigera wikitext]

Spelare i fet stil är fortfarande aktiva i West Ham United F.C.

Senast uppdaterad 12 maj 2015

Rank	Spelare	Från	Datum	Övergångssumma
1	Andre Ayew	Swansea City	8 augusti 2016	20 500 000 pund
2	Andy Carroll	Liverpool	1 juli 2013	15 400 000 pund
3	Enner Valencia	Pachuca	17 juli 2014	13 200 000 pund
4	Carlos Tévez	Corinthians	31 augusti 2006	12 850 000 pund
	Javier Mascherano	Corinthians	1 augusti 2006	12 850 000 pund
6	Matthew Upson	Birmingham City	1 januari 2007	11 090 000 pund
7	Kieron Dyer	Newcastle United	1 augusti 2007	10 560 000 pund
8	Craig Bellamy	Liverpool	10 juli 2007	9 900 000 pund
9	Dean Ashton	Norwich City	1 januari 2006	9 580 000 pund
10	Scott Parker	Newcastle United	1 juli 2007	8 540 000 pund

Topp 10 dyraste försäljningar[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad 12 maj 2015

Rank	Spelare	Till	Datum	Övergångssumma
1	Carlos Tévez	Manchester City	14 juli 2009	25 520 000 pund
2	Rio Ferdinand	Leeds United	26 november 2000	22 880 000 pund
3	Javier Mascherano	Liverpool	1 juli 2008	19 800 000 pund
4	Frank Lampard	Chelsea	1 juli 2001	14 080 000 pund
5	Craig Bellamy	Manchester City	19 januari 2009	13 640 000 pund
6	Nigel Reo-Coker	Aston Villa	5 juli 2007	11 000 000 pund
7	John Hartson	Wimbledon	1 januari 1999	9 900 000 pund
8	Jermain Defoe	Tottenham Hotspur	1 januari 2004	9 240 000 pund
9	Anton Ferdinand	Sunderland	1 augusti 2008	8 800 000 pund
10	Joe Cole	Chelsea	6 augusti 2003	8 710 000 pund

Not: Vid utlåningen av Carlos Tévez till Manchester United fick West Ham United 11 180 000 pund. Då det rörde sig om ett lån och inte en övergång finns inte affären med i listan.

Källa:^[25]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

• Wikimedia Commons har media som rör West Ham United FC.
  Bilder & media
• Officiell webbplats

v • r West Ham United FC Allmänt Historia · Old Castle Swifts FC · Thames Ironworks FC Arenor Hermit Road · Browning Road · Memorial Grounds · Boleyn Ground · Londons Olympiastadion Kultur Supportrar · I'm Forever Blowing Bubbles · Inter City Firm · Green Street · World Cup Sculpture · The Boys of 86 Rivaliteter Rivaliteten med Millwall · East Londonderbyt · Upploppet vid Upton Park 2009 Kategori:West Ham United FC  · Commons:West Ham United FC

v • r Vinnare av Europeiska cupvinnarcupen i fotboll 1960/61: Fiorentina (1) 1961/62: Atlético Madrid (1) 1962/63: Tottenham Hotspur (1) 1963/64: Sporting Lissabon (1) 1964/65: West Ham United (1) 1965/66: Borussia Dortmund (1) 1966/67: Bayern München (1) 1967/68: Milan (1) 1968/69: Slovan Bratislava (1) 1969/70: Manchester City (1) 1970/71: Chelsea (1) 1971/72: Rangers (1) 1972/73: Milan (2) 1973/74: Magdeburg (1) 1974/75: Dynamo Kiev (1) 1975/76: Anderlecht (1) 1976/77: Hamburg (1) 1977/78: Anderlecht (2) 1978/79: Barcelona (1) 1979/80: Valencia (1) 1980/81: Dinamo Tbilisi (1) 1981/82: Barcelona (2) 1982/83: Aberdeen (1) 1983/84: Juventus (1) 1984/85: Everton (1) 1985/86: Dynamo Kiev (2) 1986/87: Ajax (1) 1987/88: Mechelen (1) 1988/89: Barcelona (3) 1989/90: Sampdoria (1) 1990/91: Manchester United (1) 1991/92: Werder Bremen (1) 1992/93: Parma (1) 1993/94: Arsenal (1) 1994/95: Real Zaragoza (1) 1995/96: Paris Saint-Germain (1) 1996/97: Barcelona (4) 1997/98: Chelsea (2) 1998/99: Lazio (1)

v • r Vinnare av Intertotocupen 1961/62: Ajax (1) 1962/63: Slovnaft Bratislava (1) 1963/64: Slovnaft Bratislava (2) 1964/65: Polonia Bytom (1) 1965/66: Lokomotive Leipzig (1) 1966/67: Eintracht Frankfurt (1) 1967–1994: Ingen vinnare 1995: Bordeaux (1) 1995: Strasbourg (1) 1996: Guingamp (1) 1996: Karlsruhe (1) 1996: Silkeborg IF (1) 1997: Auxerre (1) 1997: Bastia (1) 1997: Lyon (1) 1998: Bologna (1) 1998: Valencia (1) 1998: Werder Bremen (1) 1999: Juventus (1) 1999: Montpellier (1) 1999: West Ham United (1) 2000: Celta Vigo (1) 2000: Stuttgart (1) 2000: Udinese (1) 2001: Aston Villa (1) 2001: Paris Saint-Germain (1) 2001: Troyes (1) 2002: Fulham (1) 2002: Málaga (1) 2002: Stuttgart (2) 2003: Perugia (1) 2003: Schalke 04 (1) 2003: Villarreal (1) 2004: Lille (1) 2004: Schalke 04 (2) 2004: Villarreal (2) 2005: Hamburg (1) 2005: Lens (1) 2005: Marseille (1) 2006: Auxerre (2) 2006: Ethnikos Achnas (1) 2006: Grasshoppers (1) 2006: Hertha Berlin (1) 2006: Kayserispor (1) 2006: Maribor (1) 2006: Marseille (2) 2006: Newcastle United (1) 2006: OB (1) 2006: Ried (1) 2006: Twente (1) 2007: AaB (1) 2007: Atlético Madrid (1) 2007: Blackburn Rovers (1) 2007: Hamburg (2) 2007: Hammarby IF (1) 2007: Lens (2) 2007: Oțelul Galați (1) 2007: Rapid Wien (1) 2007: Sampdoria (1) 2007: Tobol Qostanaj (1) 2007: União Leiria (1) 2008: Aston Villa (2) 2008: Braga (1) 2008: Deportivo La Coruña (1) 2008: IF Elfsborg (1) 2008: Grasshoppers (2) 2008: Napoli (1) 2008: Rennes (1) 2008: Rosenborg BK (1) 2008: Sturm Graz (1) 2008: Stuttgart (3) 2008: Vaslui (1)