Birgit Tengroth – Wikipedia

Birgit Tengroth
FöddEva Birgitta Tengroth
13 juli 1915
Oscars församling, Stockholm, Sverige
Död21 september 1983 (68 år)
Ösmo, Sverige
Andra namnBirgit Ahlgren-Tengroth
Birgit Krag-Tengroth
Aktiva år1926–1949
skådespelare
1948–1975
författare
1951–1979
journalist och krönikör
MakeStig Ahlgren
(1944–1950; skilda)
Jens Otto Krag
(1950–1952; skilda)
Betydande roller
Sonja Larsson i Sonja
Viola i Törst
Britt Wikner i Flicka och hyacinter
IMDb SFDb

Birgit Tengroth, folkbokförd Eva Birgitta Tengroth, född 13 juli 1915 i Oscars församling i Stockholm, död 21 september 1983 i Ösmo,[1] var en svensk skådespelare och författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tengroth växte upp på Östermalm i Stockholm och gick i Statens normalskola för flickor. Tillsammans med skolkamraten Sickan Carlsson debuterade hon i radioprogrammet Barnens brevlåda 1925. Hennes första filminsats var i filmen Mordbrännerskan 1926 följt av några mindre barnroller under de kommande åren. Samtidigt var hon elev vid Operans balettskola 1926–1931. Hennes första större filmroll kom 1932 i Per-Axel Branners Hans livs match.

Birgit Tengroth 1935.

Utöver film spelade hon även teater på bland annat Blancheteatern, Oscarsteatern, Vasateatern och med Riksteatern. Hon debuterade som författare 1948 med en novellsamling, som väckte uppmärksamhet med sin erotiska frispråkighet och blev grunden till Ingmar Bergmans film Törst 1949.

Hon var 1944–1950 gift med kulturjournalisten Stig Ahlgren och 1950–1955 med den danske handelsministern Jens Otto Krag (sedermera statsminister). Under åren med Krag var hon bosatt i Danmark och USA. I samband med att äktenskapet med Krag närmade sig sin upplösning diagnostiserades hon med cancer och återvände till Sverige. På 1950-talet konverterade hon till katolicismen. På 1960-talet drog hon sig tillbaka och levde isolerat på sörmländska landsbygden, tillsammans med Stig Ahlgren som hon återförenats med.

Hennes böcker tecknar en bild av en sensibel, temperamentsfull och kanske också i själen olycklig person. Hon var en av Sveriges främsta filmstjärnor men "tröttnade på att vara en blus full med bröst". Hon förverkligade istället en gammal dröm och blev författare, och gjorde stor lycka med sina artiklar i Veckojournalen. Minnesvärda är hennes personporträtt av personer inom samtidens kulturliv: bl. a. en intervju med den franska författaren Colette som blev en lång, kärleksfull artikel fast denna knappt sagt mer än "Ah! les jolies fleurs", och ett bitskt porträtt av Ingrid Bergman, där hon använder sin egen avundsjuka för att skapa svärta i texten.

Redan 1951 engagerades hon som krönikör i veckotidningen Året Runt, i vilken hon medverkade regelbundet fram till slutet av 1970-talet. Hon skrev även tidvis för tidningen Vi.

Om sitt olyckliga äktenskap med Krag berättar hon i memoarboken Jag vill ha tillbaka mitt liv (1972) och om sin långa sjukdomshistoria under tiden därefter i Jag trodde du var död (1975). Tengroth är begravd tillsammans med Ahlgren på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.[2]

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1934 Ilse von Westhagen Flickor i uniform
Christa Winsloe
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[3] [4]
1935 Anne-Marie Sådana tider
Édouard Bourdet
Per Lindberg Vasateatern[5]
1936 Fru Larsson Melodien som kom bort
Kjeld Abell
Per Lindberg Vasateatern[6][7]
1938 Frankie George and Margaret
Gerald Savory
Edvin Adolphson Oscarsteatern[8][9]
June Harvey Min hustru doktor Carson
St. John Greer Ervine
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[10]
1942 Natasja På livets botten
Maksim Gorkij
Jura Tamkin Blancheteatern[11]
1944 Märit Mans kvinna
Vilhelm Moberg
Per Lindberg
Gösta Folke
Vasateatern[12]
1946 Leona Richards Morgondagens värld
James Gow och Arnaud d'Usseau
Martha Lundholm Vasateatern[13]
1947 Roxane Cyrano de Bergerac
Edmond Rostand
Sandro Malmquist Oscarsteatern[14]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Birgit Tengroth på omslaget av SE 1941
  • 1948Törst
  • 1949Nattportier
  • 1950Julibarn
  • 1951Jungfruburen
  • 1952Än lever häxan (artikelsamling)
  • 1952Livs levande (artikelssamling)
  • 1953Kalla läppar
  • 1956Njut av livet, madame!
  • 1957Den stora glädjen
  • 1964Snedresa: dikter
  • 1972Jag vill ha tillbaka mitt liv
  • 1975Jag trodde du var död!

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Tengroth nämns mycket sporadiskt i litteraturen, men bland de verk som försöker teckna ett mer sammanhållet porträtt av henne kan rekommenderas:

  • Annalisa Ericson : Lätta bubblor. Stockholm, 1998.
  • Jens Otto Krag : Travl tid, god tid. Köpenhamn, 1974 [svensk översättning: Hårda år - men härliga. Stockholm, 1974].
  • Bo Lidegaard : Jens Otto Krag: 1914-1961. Köpenhamn, 2001.
  • Ulrika Milles: Filmstjärnan som försvann och blev författare. Dagens Nyheter 13 juli 2015.
  • Ulrika Milles: Ensamvargar. Stig Ahlgrens 1900-tal. Stockholm: Albert Bonniers förlag, 2019.
  • Gustaf von Platen : Min vän Stig Ahlgren: kvickhetens konung. Stockholm, 1997.
  • Svenska män och kvinnor: biografiskt uppslagsverk. Band 7. Stockholm, 1954.

Nämnas bör också en radiodokumentär:

  • Bara mamma minns väl fortfarande Birgit Tengroth [Sveriges Radio], producerad av Katarina Wikars. Stockholm, 1998.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Tengroth, Eva Birgitta
  2. ^ SvenskaGravar
  3. ^ ”Flickor i uniform”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22073&pos=82. Läst 11 april 2016. 
  4. ^ Teatern 1934 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1934 (1935) s. 182
  5. ^ ”Sådana tider”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14208&pos=385. Läst 28 april 2016. 
  6. ^ Bo Bergman (16 maj 1936). ”Två teaterpremiärer”. Dagens Nyheter: s. 4. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1936-05-16/132/4. Läst 27 augusti 2015. 
  7. ^ Teateråret 1936 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1936 (1937) s. 197
  8. ^ ”Teater Musik Film: Oscarspremiären”. Dagens Nyheter: s. 10. 24 februari 1938. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1938-02-24/53/10. Läst 13 januari 2016. 
  9. ^ Bo Bergman (26 februari 1938). ”'George and Margaret' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1938-02-26/55/1. Läst 13 januari 2016. 
  10. ^ ”Min hustru Dr. Carson”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22077&pos=101. Läst 20 april 2016. 
  11. ^ Oscar Rydqvist (12 februari 1942). ”'På livets botten' på Blancheteatern”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-12/41/7. Läst 31 januari 2016. 
  12. ^ ”Mans kvinna”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14158&pos=433. Läst 3 maj 2016. 
  13. ^ ”Morgondagens värld”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14156&pos=440. Läst 5 maj 2016. 
  14. ^ ”Cyrano de Bergerac”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24977&pos=26. Läst 3 juni 2015. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]