Gunnar de Frumerie – Wikipedia

Gunnar de Frumerie
	Gunnar de Frumerie
	Gunnar de Frumerie på 1930-talet
Född	20 juli 1908; Nacka församling, Sverige
Död	9 september 1987 (79 år); Täby församling, Sverige
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Kungliga Musikhögskolan i Stockholm
Sysselsättning	Kompositör, pianist, musikpedagog
Arbetsgivare	Kungliga Musikhögskolan i Stockholm
Föräldrar	Gustaf de Frumerie
Utmärkelser
	Jenny Lind-stipendiet (1929); Atterbergpriset (1976); Litteris et Artibus (1978); Stora Christ Johnson-priset (1985); Professors namn
	Redigera Wikidata

Per Gunnar Fredrik de Frumerie, född 20 juli 1908 i Nacka, död 9 september 1987 i Täby, var en svensk tonsättare och pianist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gunnar de Frumerie växte upp i Storängen utanför Stockholm. Han studerade 1923–1928 vid Kungliga Musikkonservatoriet i Stockholm för bland andra Lennart Lundberg i piano och Ernst Ellberg i komposition. Han blev 1929 Jenny Lind-stipendiat och kunde bege sig på studieresa i Europa där han studerade i Wien för Emil von Sauer (piano) och Erwin Stein (komposition) samt i Paris för Alfred Cortot (piano) och Leonid Sabanejev (komposition).

Som tonsättare är Gunnar de Frumerie kanske mest känd för sina många romanser. Flera av dessa är tonsättningar av Pär Lagerkvists dikter, till exempel Hjärtats sånger (1942). de Frumerie skrev också bland annat soloverk för piano, kammarmusik och konserter för soloinstrument och orkester. Hans mest kända instrumentala verk är Pastoral svit (1933) för flöjt och piano, som senare kom i en version för flöjt, stråkorkester och harpa. Hans opera Singoalla (1940) bygger på romanen med samma namn av Viktor Rydberg.

Stilistiskt räknas de Frumerie till de svenska nyklassicisterna tillsammans med bland andra Lars-Erik Larsson och Dag Wirén. Det finns dock även starkt romantiska drag i hans musik. Han komponerade ibland i former från barocken, såsom chaconne, gavott och saraband.

de Frumerie var pianopedagog vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1945–1974. Han invaldes 1943 som ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien, tilldelades 1962 professors namn och erhöll 1978 utmärkelsen Litteris et Artibus.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Gunnar de Frumerie var son till arkitekten Gustaf de Frumerie och pianisten Maria, född Helleday. Hans syster Carin (1911–1974) var cellist. Hon gifte sig första gången med Sten Luthander och framträdde därefter under namnet Carin de Frumerie-Luthander. Hon tog senare sin andre makes efternamn Bellander. En dotter till henne är pianisten och pianopedagogen Eva Luthander (född 1944). Gunnar de Frumeries bror, civilingenjören Nils de Frumerie^[9] (1912–1998), var far till oboisten Göran de Frumerie (född 1936), vars dotter Emma de Frumerie (född 1978) är violinist. Skådespelerskan Karin de Frumerie (född 1978) är en dotterdotter till Nils de Frumerie.

Gunnar de Frumerie gifte sig 1949 med pianisten Judith de Frumerie, född Malmquist (1910–1999), som också undervisade vid Kungliga Musikhögskolan. De hade inga barn. Parets grav finns på Täby norra kyrkogård.^[10]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

1929 – Jenny Lind-stipendiet
1943 – Ledamot nr 642 av Kungliga Musikaliska Akademien
1951 – Musikföreningens i Stockholm stipendium
1962 – Professors namn
1976 – Atterbergpriset
1978 – Litteris et Artibus
1985 – Stora Christ Johnson-priset

Verk (urval)[redigera | redigera wikitext]

Solopiano[redigera | redigera wikitext]

Chaconne op 8, 1932
Circulus quintus : 24 pianostycken op 62, 1965
Dedikationer : 12 pianostycken op 80, 1982
Fyra etyder op 28, 1943/1944/1953
Passacaglia op 59, 1964
Sonat nr 1 op 64, 1968
Sonat nr 2 op 65, 1968
Sonatin nr 1 och 2 op 43, 1950
Svit nr 1 op 5a, 1930
Svit nr 2 op 20, 1936
Svit nr 3 op 40, 1948

Kammarmusik[redigera | redigera wikitext]

Pastoral svit för flöjt och piano op 13a, 1933 (se även Pastoral svit för flöjt, stråkorkester och harpa)
Sonat nr 1 för violin och piano op 15, 1934/1962
Sonat nr 2 för violin och piano op 30, 1944
Sonat nr 2 för cello och piano op 42, 1949 (se även Konsert för cello och orkester)
Pianotrio nr 1 op 7, 1932/1975
Pianotrio nr 2 op 45, 1952
Pianokvartett nr 1 op 23, 1941
Pianokvartett nr 2 op 57, 1963/1966
Svit för blåskvintett op 71, 1973
Musica per nove för oboe, klarinett, fagott, trumpet, piano, violin, viola, cello och kontrabas op 75, 1976

Solosång med piano[redigera | redigera wikitext]

Det kom ett brev op 24 nr 2, 1941. Text av Pär Lagerkvist. Även för sång och orkester. Tillägnad Hjördis Schymberg.
Hjärtats sånger op 27, 1942. Texter av Lagerkvist. De första tre även för sång och orkester
- När du sluter mina ögon
- Det blir vackert där du går
- Saliga väntan
- Ur djupet av min själ
- Du är min Afrodite
- Som en våg
Ute i skären op 29 nr 1, 1943. Text av Ebba Lindqvist
Evighetsland op 33a, 1942–46. Texter av Lagerkvist
- En gång blir allting stilla
Aftonland I op 48, 1954. Texter av Lagerkvist
Aftonland II op 58b, 1964. Dito
Aftonland III op 58c, 1964. Dito

Kör a cappella[redigera | redigera wikitext]

Herren är min herde, 1954. Text ur Psaltaren

Kör och orkester[redigera | redigera wikitext]

Fader vår op 36, 1946. Text ur Lukasevangeliet
Åtta psalmer ur Psaltaren op 47

Soloinstrument och orkester[redigera | redigera wikitext]

Variationer och fuga för piano och orkester op 11, 1932
Pastoral svit för flöjt, stråkorkester och harpa op 13b, 1933/1941 (bearbetning av Pastoral svit för flöjt och piano)
Konsert nr 2 för piano och orkester op 17, 1935
Konsert för violin och orkester op 19, 1936/1976
Symfonisk ballad för piano och orkester op 31, 1944
Konsert för två pianon och orkester op 46, 1953
Konsert för klarinett, stråkorkester, harpa och slagverk op 51, 1957–58
Konsert för trumpet och orkester op 52, 1959
Concertino för oboe, stråkorkester, harpa och slagverk op 54, 1960
Konsert för flöjt och orkester op 67, 1969
Konsert för valthorn och orkester op 70, 1971–72
Concertino för piano och stråkorkester op 78, 1977
Konsert för cello och orkester op 81, 1949/1984 (bearbetning av Sonat nr 2 för cello och piano)
Konsert för trombon och orkester op 81/82, 1986 (bearbetning av cellokonserten)

Orkester[redigera | redigera wikitext]

Symfoniska variationer (över Vårvindar friska) op 25, 1941
Ballad op 74, 1975

Musikdramatik[redigera | redigera wikitext]

Singoalla : opera i fyra akter op 22, 1940. Libretto av Ella Byström-Baeckström efter Viktor Rydberg

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d e] Musikverkets auktoritetsdatabas, 6 oktober 2017, läs online, läst: 6 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] SNAC, Gunnar de Frumerie, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Sveriges dödbok 1860–2017, sjunde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2018, De Frumerie, Per Gunnar Fredrik, läst: 8 oktober 2021.^{[källa från Wikidata]}
^ Libris, 18 september 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Gunnar de Frumerie (1908-1987), läst: 30 december 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Frumerie, släkt, läst: 21 januari 2020.^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, www.musikaliskaakademien.se , läst: 17 februari 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ Vem är Vem? : Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge 1965. sid. 371–372. https://runeberg.org/vemarvem/gota65/0395.html
^ ”de Frumerie, Per Gunnar Fredrik”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/58e64bd4-8181-40f7-a699-f4e53e4c8ea7. Läst 23 november 2023.

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

Nationalencyklopedin
Bergendal, Göran: 33 svenska komponister, 1972
Margareta William-Olsson (red): Gunnar de Frumerie : vänner berättar, 2008
Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund 2010
Svensk Musik

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

[4f14842dfde92ecdb3505933083030a324f071e3-1] [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.^{[källa från Wikidata]}

[e719fca95e162985005097d0ba450982d6d7c42d-2] [a b c d e] Musikverkets auktoritetsdatabas, 6 oktober 2017, läs online, läst: 6 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[064c39c8815601d882b55d60460e0543d05373fb-3] [a b] SNAC, Gunnar de Frumerie, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[8a56d866e1cbc6167d8dc398c0d1132f399a5120-4] [a b] Sveriges dödbok 1860–2017, sjunde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2018, De Frumerie, Per Gunnar Fredrik, läst: 8 oktober 2021.^{[källa från Wikidata]}

[21106a46d598daf208c0dcea6e9b512bbf9f500f-5] Libris, 18 september 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.^{[källa från Wikidata]}

[2b0193c0bbcd451c70a6ede9c9fa492714d2a564-6] [a b] Gunnar de Frumerie (1908-1987), läst: 30 december 2017.^{[källa från Wikidata]}

[9bb740fa4c6da6d995b2578f05e5513b9fc62d05-7] [a b] Frumerie, släkt, läst: 21 januari 2020.^{[källa från Wikidata]}

[1879461cd9f531e821b360d701180be0b37e3609-8] äs online, www.musikaliskaakademien.se , läst: 17 februari 2022.^{[källa från Wikidata]}

[9] Vem är Vem? : Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge 1965. sid. 371–372. https://runeberg.org/vemarvem/gota65/0395.html

[10] ”de Frumerie, Per Gunnar Fredrik”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/58e64bd4-8181-40f7-a699-f4e53e4c8ea7. Läst 23 november 2023.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]