Jämtlandskalksten – Wikipedia

Jämtlandskalksten, eller Gustakalksten, är en svensk kalksten som bryts i Jämtland. Den är vanligen grå, men finns också i röda och svarta kulörer och används framför allt som mark- och golvbeläggning och som beklädnadssten. Tidigare har den också används som råmaterial för bränd kalk och som insatsmaterial vid cellulosa- och ståltillverkning.

Kalksten har historiskt brutits i det jämtländska kalkstensområdet, framför allt i Storsjöbygden. Brytning i stor skala har i Brunflo i Östersunds kommun från 1903 av AB Gusta Stenförädlingsverk. Det största var stenbrottet i Södergård. Den sista stora leveransen av sten till fasad och trappor skedde till Storsjöteatern i Östersund, som blev klar 1978.

Brytning i Brunflo sker åter sedan 2001 av Dala Sten AB ^[1] med en produktionsvolym på omkring 1.200 kubikmeter per år^[2] samt av AB Jämtlandskalksten, ett dotterbolag till Ölands Stenförädling AB.

Gusta stenmuseum i Gusta stenbrott i Vamsta, öppnat 2002, sköts av Brunflo hembygdsförening.^[3]

Platser för brytning, merparten för bränning[redigera | redigera wikitext]

• Brunflo (från 1903)
• Marieby (1894–till nutid, så småningom sporadiskt)
• Tandsbyn (1890–1908, 1916–1919)
• Mattmar (kalkbruk början av 1900-talet–1958)
• Åse (1880–1905)
• Offerdal (Stenbrottet i Könsta 1903–1930-talet, stenbrottet i Berge 1930-talet–1950-talet)
• Kluk (1920-talet–1970)

Objekt i röd jämtlandskalksten[redigera | redigera wikitext]

• Dricksvattenfontänen på Stockholms centralstation är skapad av röd jämtlandskalksten.
• Golvbeläggning, receptionsdisk och stendetaljerna på väggar och pelare i Nobel Forum i Solna

Källor[redigera | redigera wikitext]

• Sten- mineral- och lerindustri i Jämtlands län – en del av industrisamhällets kulturarv, Länsstyrelsen i Jämtlands län 2010, Serien Kulturmiljöer i Jämtlands län – rapporter och utredningar nr 2010:3, ISSN 1650-6464, sidorna 15–23.

Noter[redigera | redigera wikitext]