Johan Petter Holmström – Wikipedia

Johan Petter Holmström
Fångfoto på ”Svarte Petters” son Nils Petter
Född27 september 1820
Balsby
Död7 maj 1900 (79 år)
Öljehult
NationalitetSvensk
Andra namnCarl Pettersson, Svarte Petter, Skurne Petter
Yrke/uppdragBleckslagare, lumpsamlare

Johan Petter Holmström, alias Carl Pettersson, även känd som Svarte Petter eller Skurne Petter, född 27 september 1820 i Balsby i Nosaby socken, död 7 maj 1900 i Öljehults socken, var en svensk kringresande bleckslagare och lumpsamlare som på sin tid var en beryktad brottsling och välkänd i svensk massmedia.

Han flyttade till Gladsax socken 1850 under den falska identiteten Carl Pettersson och lyckades i flera år dölja sin bakgrund. Vid en rannsakning uppdagades hans verkliga identitet, och han straffades även för detta, då han identifierades som Johan Petter Holmström.[1] Han erkände sedan att han själv hade förfalskat sina personhandlingar, troligen i samband med en inflyttningsattest. Enligt Polisunderrättelser efterlystes ”Svarte Petter” för stöld 1866, 1885 och 1886, av samma anledning häktades han i Helsingborg.

Bland befolkningen omtalades han ända in på 1900-talet som den vilde och fruktade "tattarhövdingen" och hans familj kallades för "Svarte Petters följe".[2][3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och signalement[redigera | redigera wikitext]

Johan Petter Holmström föddes som son till lumpsamlaren och glashandlaren Carl Holmström och hans hustru Brita Maria Hofdahl.[4] Han tillhörde resandefolket och härstammade på fädernet från romen Peter Christophersson Frantzwagner (c.1675–1756) som invandrade till Sverige via Danmark i slutet av 1600-talet.[5][6] Om sin barndom berättade Holmström att han vid fjorton års ålder, då fadern hade dött, hade lämnat hemmet och därefter försörjt sig på att sälja lump och kryddor. Han kunde läsa, men inte skriva. Holmström hade flera syskon som levde ett resandeliv. Hans äldre bror, lumpsamlaren Axel (1816–1845) blev mördad i Gräsma, Huaröds socken av en "kringstrykande lösdrivare".[7]

Han fick öknamnen ”Svarte Petter” eller ”Skurne Petter”, med anledning att han hade ärr i ansiktet efter att ha blivit knivskuren i tidigare slagsmål. Anledningen till namnet "Svarte Petter" kom sig av hans mörka hy. Signalementet med referenser till hans mörka hy är ständigt återkommande. Vid ett tillfälle beskrivs hans utseende som ”djupt kolsvart stripigt hår, lömsk och tjuvaktig”. Han beskrivs även ha burit stora svarta polisonger.[8]

Ett liv under falsk identitet och kriminalitet[redigera | redigera wikitext]

Johan Petter Holmström började redan i barnsben sin kriminella bana. När han var 15 år gammal åtalades han av Ystads kämnärsrätt tillsammans med sin mor för att ha stulit silverknappar.[9] I kyrkböckerna noteras "Svarte Petter" som bleckslagare och lumpsamlare. Han levde tillsammans med den tre år äldre ”kringstrykande pigan” Johanna Sofia Lindgren (1817–1864). Hon var ättling till resandeanfadern Per Jönsson Hellbom Lindgren. Han anges som artilleristen Johan Petter Holm när han var fadder vid ett dop i Öveds socken 1841.[10] När sonen Johannes döps 1843 kallas fadern ”Svarte Petter” för "Johannes Pettersson".[11] "Svarte Petter" kallade sig 1847 för Johan Pettersson, med anledning av att han var efterlyst för stöld.[12] Även hans ”fästekvinna” Johanna Sofia använde sig av skiftande namn, däribland Sofia Fredriksdotter och Johanna Pettersson. "Svarte Petter" kyrkoskrevs 1850 i Gladsax nr 22 under falsk identitet. Han uppges inflyttat från Vittaryds församling.[13] [14][15][16] Han gifte sig under samma falska identitet i Gladsax kyrka 1851.[17] Han kallar sig för "rusthållaren Carl Pettersson i Gladsax" när systern Anna Greta Carlsdotter ingick äktenskap med bleckslagaren Jöns Granlund i Skårby socken 1854.[18][19]

I början av april 1859 häktades "Svarte Petter" tillsammans med sin fru Johanna och sönerna Carl Fredrik och Gustav. Det var länsman Axel Fredrik Montan (1818–1910) själv som gripit dem och de anklagades för åtskilliga ”tillgrepp” i Rörums socken. Här beskrivs "Svarte Petter" i häktningsprotokollet med ”tvenne märken av knivskär i ansiktet, svart hår, blå ögon.” De placerades på Länscellfängelset i Kristianstad i väntan på rannsakning. I fängelset beskrivs hans utseende som ”svart hår, blå ögon, mörkt ansigte med ärr på kindbenen, 5 fot 8 tum”.[20] Sonen Carl Fredrik beskrivs ha "långlagt ansikte, bruna ögon och svart hår". Gustav beskrivs liknande med "långlagt ansikte, blåa ögon och mörkt hår".[21] Familjen satt frihetsberövade under en lång tid emedan nya vittnen och anklagelser riktades mot familjen. De beskylldes ävenledes för ett postrån begånget i närheten av Landskrona. Merparten av anklagelserna handlade om flera fall av brännvins stölder. Efter ett år i häktet begärde Johanna Sofia att försättas på fri fot för att kunna komma hem till sina yngre barn som "ledo brist på vård och tillsyn", men hennes begäran avslogs. "Svarte Petter" dömdes för stöld och urkundsförfalskning till böter och straffarbete i sex månader. Även de båda sönerna och frun Johanna Sofia dömdes, dock endast för stöld.

I maj 1868 införpassades "Svarte Petter" till häktet i Kristianstad åtalad för stöld.[22] Han rannsakades vid Albo häradsrätt i Brösarp. I rättsprotokollet beskrivs han vara av "medelmåttig växt med svart hår och mörka ögon". Han uppgav sig vara "äkta född" i Nosaby 1820 till soldaten Carl Holmström och Brita Maria. Han lämnade hemmet vid 12 års ålder, "hvarefter han strukit omkring och idkat handel till år 1850 när han gifte sig i Gladsax med sin numera aflidna hustru Johanna Sofia Fredriksdotter, med vilken han har åtta barn".[23] Han friades i oktober vid Albo häradsrätt för den åtalade stölden, men skickades vidare för rannsakning till Järrestads häradsrätt. Han frikändes även inför Järrestads häradsrätt och försattes därför på fri fot den 9 januari 1869.[24] I augusti 1869 utpekades han som skyldig för att ha knivskurit en man i huvudet vid Sjöbo marknad.[25][26]

"Svarte Petter" flyttade från Gladsax 1878 och bosatte sig i Bälinge 14, Oderljunga socken, men flyttade 1884 till Långasjönäs i Asarums socken i Blekinge.[27][28][29] I april 1885 efterlystes ”Bleckslagaren Carl Pettersson från Asarums s:n i Blekinge och misstänkes han hafva tillgripit diverse tyger”. Han hade ”bland en stor samling tattare” besökt torgdagen i Västra Vrams socken och misstänktes för stöld. Polisen informerade allmänheten att spaningsarbetet inletts men att man dittills inte nått någon framgång.[30] Året därpå i februari 1886 efterlystes han återigen av polisen. Denna underrättelse avslöjar ”Svarte Petters” verkliga identitet: ”Enligt numera erhållna upplysningar heter den efterlyste Carl Petersson rätteligen Peter Holmström, och är boende i Betlehem under Långasjönäs i Asarums socken”. Han anges resa runt och sälja celse- och lerkärl på ett oärligt vis tillsammans med pigan Olivia Kristina Hult. Han beskrivs vara omkring 64 år gammal med "långt grått hår, tunnt uppe i hufvudet, gulbrun ansigtsfärg, ett stort ärr på venstra kinden, blåaktig näsa, omkring 5 fot lång, iklädd blå lång ytterrock, svart rund hatt och långstöflar".[31]

Han häktades av stadsfiskalen 2 november 1886 för "innehavfande av stulet gods".[32] Två dagar senare ankom han till länsfängelset i Malmö tillsammans med barnbarnen Johan Fritiof Karlsson och Carl Johan Johansson Werner samt styvsonen Johan Peter Lorentz Brolin.[33]

1891 flyttade han till Gungvala och anges som husägare och bleckslagare.[34]

"Svarte Petter" hade det sämsta tänkbara rykte, varför allmogen försökte i möjligaste mån undvika honom och hans familj. Ett sätt att nå ut med information till befolkningen var att kontakta den lokala tidningen. I mars 1900 infördes en notis i Höganäs-Posten med rubriken ”Köp ej af tattare”, med ”Svarte Petter” som huvudperson[35]:

” En landtbrukare från Lerberget köpte för en tid sedan en häst af en tattare, gemenligen kallad Svarte Petter. I tisdags kom polisen och tog hästen ifrån honom, ity att den var stulen i mällersta Sverige, skrifves till Höganäs-Posten. „

Sjöbo marknad 1874[redigera | redigera wikitext]

Vid upprepade tillfällen beskrivs "Svarte Petter" med sin familj hamna i konflikt med den övriga befolkningen. Slagsmål och stölder som uteslutande förorsakats av ”tattarna” enligt allmogen. Flera tidningar, däribland Folkets Tidning, redogör om en incident vars skådeplats var Sjöbo marknad sommaren 1874. "Svarte Petter" beskrivs som vida känd i trakten och skulle besöka marknaden tillsammans med sitt stora "tattar-sällskap" för att "fortsätta sin industri med att uppsöka plånböcker i nästans sidor”. Det berättas vidare att en i sällskapet blivit påkommen för en fickstöld, varpå detta skulle leda till en ”liflig batalj” mellan ”swarta och hvita”. De ”hvita” i detta sammanhang åsyftas på bönderna medan de "swarta" var "Svarte Petter" med sällskap. Tidningarna framhäver bönderna som brottsoffer och de ”swarta” hade inledningsvis ett fysiskt övertag i detta handgemäng. När det såg ut att vara avgjort ska en bonde från Kärtops socken kommit till undsättning för att hjälpa de ”hvita”. Bonden beskrivs som fysiskt stark likt ”en riktig Herkules både till krafter och storlek”. Han ska då ha utdelat slag mot motståndarna och därmed avslutat denna konflikt och "tattarna" förnedras med avslutande mening:[36][37][38][39]

” Han utdelade slag på motståndarne med sådan färdighet, att allt motstånd war fåfängt; i stället för swarta blefwo de rödfärgade. Det var en riktig hudflängning. „

Tattaredådet i Wallarum[redigera | redigera wikitext]

Ur Kalmar tidning onsdagen den 3 augusti 1887. Här omnämns mordet i Vallarum, där sonen Fredrik Carlsson är en av de tilltalade. Det beskrivs att hans far ”på grund af sin mörka tattarehy kallas Swarte Petter. Den tilltalade, som varit bleckslagare, har ett mycket lömskt, frånstötande yttre”.

Det mest omskrivna fallet där "Svarte Petter" omnämns är vad som i tidningarna senare skulle bli känt som ”Tattaredådet i Wallarum”. I tidningarna beskrivs hur ”Svarte Petters” "lärjungar", däribland sonen Fredrik Carlsson och släktingen Andreas Magnusson Fredriksson, beväpnade med dolk och revolver, ska ha misshandlat och knivhuggit lantmannen och hemmansägaren Per Svärd så illa att denne senare avled till följd av skadorna.[40] I Wernamo tidning från den 3 mars 1882 går det att läsa[41]:

” I Wallarum, omtaladt i förra numret, meddelas ytterligare, att en bland de af Svarte Peter och hans följe misshandlade landtmännen, Per Svärd, aflidlt af de sår han erhållit i bataljen med tattarne, och föga hopp finnes att de öfrige misshandlade kunna återställas. Svarte Peter och hans medbrottslingar ha gripits. Twå vagnslass s.k tattare med den fruktade Svarte Peter i spetsen ankommo i söndags å d. till Wallarum i Skåne, der kringstrykande vid ett föregående besök visat sig särdeles närgångna och långfingrade. Derför skyndade sex byamän till länsmannen för att få arresteringsorder på packet. Men då hvarken länsman eller fjerdingsman ville följa med, begåfvo sig de sex sjelfva till det ställe, der tattarne befunno sig. Då de der inkommit, släcktes ljuset, och Svarte Peter med följe började strax öfverfalla gubbarne med dolk och revolver, så att två af dem måste bäras derifrän. En har fått 15 svåra sår, deraf ett i lungan, som anses dödligt. En annan blef kastad ned i en brunn, der han måstc stå i flere timmar, tills barmhertiga menniskor kommo och uppdrogo honom. När länsmannen morgonen derpå kom, voro de manlige af följet borta - endast qvinnorna voro qvar, och dessa fingo följa med till häradshäktet. Spaning på tattarne fick man likväl, och troligen äro de nu häktade. „

De misstänkta lyckades hålla sig undan myndigheterna, trots sitt leverne. Carlsson skickade emellertid ett brev, vars tilltänkta mottagare var hans syster Brita Maria Carlsson, som i denna stund satt frihetsberövad vid Kronohäktet i Ystad. Brevet var poststämplat ”Laholm 4/3 82”. Detta uppmärksammades av fängelsepersonalen som meddelade dåvarande stadsfiskalen Nils Axel Holm. Han lämnade upplysningen till redaktionen för Polisunderrättelser som den 7 mars publicerade att den eftersökte kunde befinna sig i Laholm eller i trakten däromkring.[42]

"Svarte Petters" son Fredrik Carlsson skulle gripas först fem år senare då han återfinns i fångrullan på Kronohäktet i Ystad den 2 juli 1887, införpassad av tillsyningsmannen vid Kronohäktet i Ängelholm åtalad av Färs Häradsrätt för dråp.[43] Han dömdes till 3 år och 3 dagars straffarbete samt förlust av medborgerligt förtroende i 5 år. Skånska Posten rapporterade om frihetsberövandet:[44]

” Nu, öfver 5 år derefter, har man fått tag i den ene, införpassad till cellfängelset i Ystad från Engelholms rådhusrätt, der han är dömd för tredje resan stöld med inbrott, för att der erhålla slutdom, enär det kommit i dagen, att han deltagit i det blodiga uppträdet 1882. Hans namn är Fredrik Pettersson Karlsson. Han är född 1851 i Listarums socken, der han har sin fader, Karl Petter, som på grund av sin tattarhy kallas Svarte Petter. „

Även Filipstads och Bergslags tidning uppmärksammar gripandet. Likaledes som de övriga tidningarna, anmärks att Fredrik är son till ”Svarte Petter” och att fem år passerat sedan våldet i Vallerum. Vidare skriver tidningen att Fredrik erkänt att han varit på brottsplatsen vid den aktuella tidpunkten, men förnekar att han handlat med kniv.[45]

Häststöld och rymning[redigera | redigera wikitext]

Ur Polisunderrättelser lördagen den 29 januari 1887. Efterlysning gällande Johan Fritiof Karlsson och Johan Petter Lorentz Brolin efter deras rymning ur fångtransporten. De båda anges i efterlysningen vara av "zigenarslägtet".

Natten mot midsommarafton 1886 begicks en häststöld i Norje, Blekinge län. Hästen var en ölandshäst och ägdes av en hemmansägare. Vittnen rapporterade att de misstänkta hästtjuvarna hade synts till efter vägen mot Kristianstad.[46][47] "Svarte Petter" blev häktad tillsammans med dottersonen Johan Fritiof Karlsson och styvsonen Johan Petter Lorentz Brolin för stölden. De samtliga skulle sedan uppmärksammas för våld mot en fånggevaldiger i samband med en rymning från en fångtransport. Den 25 januari kl 3 på eftermiddagen skrevs de tre männen in i fångrullan på Länsfängelset i Växjö som "transportfångar".[48] Två dagar senare skulle de med kvällståget transporteras till Karlskrona för vidare rannsakning i Karlshamn. Ombord på tåget klagade Johan Fritiof över att han kände sig "väldigt sjuk" och tilläts därför att dela samma fångvagn som Johan Petter Lorentz Brolin. "Svarte Petter" satt i en enskild fångvagn vid det aktuella tillfället. Johan Fritiof och Johan Petter Lorentz Brolin övermannade sedan fångvakten och misshandlade denne kraftigt och lyckades därefter rymma från fångtransporten när tåget saktat in farten i anslutning till Linnefors station.[49] Länsstyrelsen telegraferade ut en efterlysning till vederbörande myndigheter och till tidningen Polisunderrättelser om de båda rymmarnas identitet och utseende. De båda beskrivs vara av "tattare-släkt".[50][51] När "Svarte Petter" ankom till Länsfängelset i Karlskrona 27 januari var dennes båda medbrottslingar fortsatt på fri fot.[52] Han vidaresändes fyra dagar senare till Kronohäktet i Karlshamn i väntan på rannsakning. Han beskrivs i fångrullan se ut som en "tattare" med "stor näsa, grått hår, ett stort ärr i övre läppen och koppärrig".[53] Johan Fritiof och Johan Petter Lorentz Brolin frihetsberövas och skrevs in i fångrullan på Kronohäktet i Karlshamn 12 februari 1887 efter 16 dagar på flykt.[54] 15 februari 1887 kallades de misstänkta in med hand-och fotbojor för vidare förhör vid Listers häradsrätt. Johan Fitiof Karlsson berättade i förhör att han bodde i ett torp i Långasjönäs, Andrarum tillsammans med sin morfar. Tillsammans reste de runt och bedrev handel, däribland säljande av glasvaror och hästhandel. Han förnekade att de varit i Norje när stölden hade begåtts. "Svarte Petter" skyllde samtliga anklagelser på sitt dåliga minne och höga ålder. Även Johan Petter Lorentz Brolin förnekade att han varit i Norje vid midsommar 1886. Flera vittnen kallades in, däribland gästgivaren Wilsson som hävdade att han hade sett Johan Fritiof Karlsson vid det aktuella datumet.[55] "Svarte Petter" dömdes 1887 av Listers häradsrätt till fyra månaders straffarbete och två års förlust av medborgerligt förtroende för häststöld.[56][57][58]

Svarte Petters barn[redigera | redigera wikitext]

"Svarte Petter" var far till sammanlagt tio barn. Noterbart är att flera av hans söner omnämns med nedsättande öknamn, som "Svarte Johannes", "Svarte Fredrik" och "Tattar-Gustav".[59] Svarte Petter" sammanlevde en period med Olivia Kristina Hult (1829–1892), som tidigare fött en oäkta son tillsammans med häradsvalackaren och spelmannen Lorens Brolin.[60]

  • Carl Fredrik Pettersson Holmström (1838–1881)
  • Gustav "Tattar-Gustav" Karlsson Pettersson (1840–1892)
  • Johannes "Svarte Johannes" Karlsson Holmström Pettersson (1843–1891)
  • Nils Petter Karlsson Pettersson (1845–1908)
  • Maria Pettersson (1847–1848)
  • Maria Charlotta Karlsdotter Pettersson (1849–1885)
  • Fredrik "Svarte Fredrik" "Allerums Fredrik" "Surögde Fredrik" Karlsson Pettersson (1851–1923)
  • Andreas Karlsson (1854–1854)
  • Mathilda Helena Pettersson (1856–1931)
  • Brita Maria Karlsson (1862–?)

Svarte Petter och hans efterkommande[redigera | redigera wikitext]

  • Andreas Magnusson Fredriksson (1842–?). Fotograferad i samband med sin frigivning från Långholmens straffängelse 1880.
    Andreas Magnusson Fredriksson (1842–?). Fotograferad i samband med sin frigivning från Långholmens straffängelse 1880.
  • Lars Petter Magnusson Fredriksson (1830–1891). Fotograferad i samband med sin frigivning från Långholmens straffängelse 1880.
    Lars Petter Magnusson Fredriksson (1830–1891). Fotograferad i samband med sin frigivning från Långholmens straffängelse 1880.
  • Elias Magnusson Fredriksson (1835–1910). Fotograferad i samband med sin frigivning från Karlskrona straffängelse 1882.
    Elias Magnusson Fredriksson (1835–1910). Fotograferad i samband med sin frigivning från Karlskrona straffängelse 1882.
  • Johannes Fredriksson (1844–?). Fotograferad på Malmö fängelse 1861. Han antecknas vara ”af Tatar-race” och "Tillhör en beryktad tjufslägt, boende i Skjettelljunga".
    Johannes Fredriksson (1844–?). Fotograferad på Malmö fängelse 1861. Han antecknas vara ”af Tatar-race” och "Tillhör en beryktad tjufslägt, boende i Skjettelljunga".

Bilderna ovan porträtterar de fyra bröderna Andreas, Lars Petter, Elias och Johannes som var tremänningar till "Svarte Petters" barn. "Svarte Petter" var kusin till deras mor Anna Chatarina Holmström. Fotografierna är tagna i samband med deras frigivningar från långa fängelsestraff. Andreas och Lars Petter frigavs samma dag från Långholmen, söndagen den 22 augusti 1880. Två år senare blev Andreas anklagad för att deltagit i "Tattaredådet i Wallarum", då han tillsammans med sin tremänning "Svarte Fredrik" misshandlat och knivhuggit lantmannen och hemmansägaren Per Svärd så illa att denne senare avled till följd av skadorna.

Johannes föddes 24 augusti 1844 i Västra Vram, Kristianstads län. Han satt, liksom sina bröder, mestadels frihetsberövad under sitt vuxna liv till följd av brott. Han greps för fickstöld vid 17 års ålder och införpassades av stadsfiskalen Törnblad den 12 mars 1861 till häktet i Malmö. Han dömdes av Lunds rådhusrätt till sex dagars vatten och bröd, samt därefter avtjäna 2 år och 6 månaders straffarbete vid Malmö straff och arbetsfängelse. I fängelset beskrevs han som ”stark och vildsint” med ”svart hår, bruna ögon, mörkt ansikte och klen kroppsbyggnad.”[61]

Flera ur "Svarte Petters" släktkrets och efterkommande kom att kallas ”Svarte-Pettrarna”, med anledning av "Svarte Petters" ryktbarhet.[62] När sonen Nils Petter intogs på Kronohäktet i Ystad den 10 mars 1882, denna gången misstänkt för stöld, nämner fångvaktaren i signalementsbeskrivningen att han är son till ”Svarte Petter”.[63] När dottern Brita Maria var intagen på kronohäktet i Ystad gjorde fängelsepredikanten noteringen: ”Dotter till illa beryktade tattaren Carl Petersson Svarte Petter kallad".[64] När äldsta sonen Carl Fredrik var intagen på länsfängelset i Kristianstad för stöld, anges fadern "Svarte Petter" som "zigenaren i Gladsax Peter Pettersson".[65]

I tidningarna omnämns de återkommande som ”Svarte Petters söner”. Denna objektifiering tycks varit vanligt förekommande för sönerna, som hela tiden påmindes om sin tillhörighet. Tidningen Malmö Allehanda uttrycker 1871 den efterlängtade nyheten att sönerna till ”Svarte Petter” dömts till fängelse:[66]

” De så kallade Swarte Petters söner, hvilka länge warit en sträd för befolkningen i sydöstra Skåne, hafwa äntdligen blifwit efter rannsakningar inför häradsrätten i Hammenhög dömda den ene till halftannat och den andre till 2 års straffarbete. De äro äfwen misstänkta för delaktighet i det å soldaten Lindström i oktober månad föröfwade mord". „

De framstår vid rätten som listiga tjuvar och våldsmän när de anklagas för överfall och stölder gentemot förbipasserande efter vägarna. Åtskilliga av "Svarte Petters" barnbarn dömdes till fängelse för stöld och våldsbrott. Bröderna Gustaf Adolf och Karl Petter Johansson dömdes båda till 12 års straffarbete för dråp och misshandel.[67][68] De kallas för "Bälingetattarna" när de pekas ut som skyldiga för "dubbelmordet" i tidningarna.[69][70] Axel Valdemar Gustavsson (1864-1903) dömdes till fem års straffarbete för mord då han knivskar sin kusin till döds i Bjärlöv efter en återresa från marknaden i Broby i juni 1891.[71][72] Axel Valdemar blev skjuten till döds 1903 av sin bror "Lille-Lars" Gustavsson. "Lille-Lars" blev frikänd från dådet, och dömdes enbart till 1 månads fängelse för uppsåtligt vållande till annans död, då han ansågs handlat i nödvärn efter att Axel Valdemar hotat att hugga ihjäl honom med kniv.[73][74] Denna händelse uppmärksammades som "Tattardråpet i Lyngsjö" och både Axel Valdemar och "Lille-Lars" utpekas som "tattare".[75][76]

Borstbindaren Gustaf August Vidriks dömdes flera gånger för stöld och misshandel och noteras i fångrullan som tillhörande av "tattarstammen". 1888 dömdes han till 7 år och 21 dagars straffarbete.[77] Vidriks bror, plåtslagaren Martin Carlsson Holm, dömdes av Färs häradsrätt för mordförsök och oredligt beteende.[78] De båda bröderna och kusinen Axel Valdemar Gustavsson åtalades för att tillsammans misshandlat arbetaren Nilsson till döds i Hörby 1898.[79] Denna händelse kallas för "Dråpet i Hörby" i tidningarna och under rättegången skyllde de på varandra och ansåg sig vara oskyldiga.[80][81] Vidriks och Axel Valdemar dömdes båda till tre års fängelse.[82]

Hilding Sigfrid Johansson-Axelsson (1889-1976) var barnbarnsbarn till "Svarte Petter". Han kallades för "Svanhalsen" och ansågs av samtida ha talets gåva och var "marknadens okrönte kung" för sina lyckade hästaffärer. Han anses varit förebilden till Nils Gallilé ur Fritiof Nilsson Piratens Bombi Bitt och jag.[83][84] "Svanhalsen" blev vida känd i tidningarna efter att han knivskurit Folke ”Damstrumpan" "Ostapågen” Karström till döds i februari 1936 i Hässleholm.[85] Han dömdes till sex års fängelse.[86]

Tattarinventeringen[redigera | redigera wikitext]

"Svarte Petters" barn och efterkommande omnämns i flera statligt finansierade utredningar av socialstyrelsen med anledning av deras kategorisering som "tattare".[87] Sonen Fredrik beskrivs som en särskilt farlig "tattare" i Lösdriverilagsutredningen från år 1923. I den stora inventeringen "Undersökning angående Tattare" som genomfördes av Kriminalpolisen i Malmö 1935 kartläggs "Svarte Petter" och hans familj.[62]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Polisunderrättelser – Stockholms Polis. Lördagen den 20 februari 1886
  2. ^ Christian Catomeris, Det ohyggliga arvet: Sverige och främlingen genom tiderna, 2017
  3. ^ https://runeberg.org/fornamn/0282.html
  4. ^ Nosaby (L) CI:5 (1810-1846)
  5. ^ https://www.frantzwagner.org/
  6. ^ https://dikko.nu/nyheter-frantzwagner-sallskapet-har-skrivit-yttrande-om-myndighet-for-romska-fragor/
  7. ^ Huaröd (L) CI:4 (1820-1861)
  8. ^ Bertil Wilhelmsson, Anteckningar från Österlen Första delen, 2020, sida 12
  9. ^ Drabbrikan nr 31, mars 2024. Något om ”Svarte Petters” bakgrund. Urban Lindqvist.
  10. ^ Öved (M) CI:5 (1836-1861) Bild: 111 Sida: 137
  11. ^ Öved (M) CI:6 (1840-1859)
  12. ^ Sven Lindahl: Antavla Andreas Holmström, sid 63
  13. ^ Gladsax (L) B:2 (1825-1861) Bild: 22 Sida: 37
  14. ^ Gladsax (L) AI:10 (1852-1856) Bild: 80 Sida: 75
  15. ^ Gladsax (L) AI:9 (1846-1851) Bild: 78 Sida: 75
  16. ^ Gladsax (L) AI:11 (1856-1863)
  17. ^ Gladsax (L) EI:2 (1844-1861)
  18. ^ Slimminge (M) AI:13 (1851-1856) Bild: 310 Sida: 304
  19. ^ Skårby (M) CI:4 (1825-1862) Bild: 2470 Sida: 479
  20. ^ Kriminalvårdsanstalten i Kristianstad (L) DIIIac:21 (1859)
  21. ^ Ingelstads och Järrestads häradshäkte (L) Ö:2 (1854-1875) Bild: 1410
  22. ^ Kriminalvårdsanstalten i Kristianstad (L) DIIIac:30 (1868) Bild: 920
  23. ^ Albo häradsrätt (L) AIa:176 (1868) Bild: 2150
  24. ^ Ingelstads och Järrestads häradshäkte (L) Ö:2 (1854-1875) Bild: 3350
  25. ^ Öresundsposten, 1869-08-26
  26. ^ Malmö Allehanda, 1869-08-21
  27. ^ Asarum (K) B:3 (1861-1889) Bild: 219
  28. ^ Oderljunga (L) AI:8 (1875-1880) Bild: 50 Sida: 46
  29. ^ Oderljunga (L) AI:9 (1880-1885) Bild: 47 Sida: 44
  30. ^ Polisunderrättelser – Stockholms Polis. Tisdagen den 14 april 1885
  31. ^ Polisunderrättelser – Stockholms Polis. Lördagen den 20 februari 1886.
  32. ^ Helsingborgs stadshäkte (M) Ö:3 (1883-1906) Bild: 970
  33. ^ Malmö länsfängelse (M) DIIIaa:53 (1886) Bild: 2700
  34. ^ Asarum (K) AIIa:2 (1895-1904) Bild: 2600 Sida: 656
  35. ^ Höganäsposten. 1900 29/3
  36. ^ Folkets Tidning. 1874 21/8.
  37. ^ Trelleborg Tidning. 1874 28/8.
  38. ^ Upsala. 1874 29/8.
  39. ^ Helsingborgs Tidning. 1874 22/8.
  40. ^ Öresundsposten 1882 23/2
  41. ^ Wernemo tidning den 3 mars 1882
  42. ^ Polisunderrättelser, årg 28, tisdagen den 7 mars 1882, sektion C1
  43. ^ Ystads kronohäkte (M) D3A:5 (1886-1887
  44. ^ Skånska Posten. 1887 8/8
  45. ^ Filipstads Stads Och Bergslags Tidning. 1887 4/8
  46. ^ Skånes Nyheter. 1886 1/7
  47. ^ Kristianstadsbladet. 1886 30/6
  48. ^ Kriminalvårdsanstalten i Växjö (G) DIIIa:54 (1887) Bild: 290 Sida: 24
  49. ^ Karlshamn. 1887 2/2
  50. ^ Sölvesborgsposten. 1887 2/2
  51. ^ Nyaste Förposten. 1887 5/2
  52. ^ Kriminalvårdsanstalten i Karlskrona (K) D2AC:31 (1887) Bild: 260
  53. ^ Kronohäktet i Karlshamn (K) DIIIa:11 (1887-1891) Bild: 170 Sida: 13
  54. ^ Kronohäktet i Karlshamn (K) DIIIa:11 (1887-1891) Bild: 200 Sida: 16
  55. ^ Karlshamn. 1887 19/2
  56. ^ Polisunderrättelser (o) 1887 (1887) Bild: 110
  57. ^ Asarum (K) AI:30 (1885-1895) Bild:259 Sida:653
  58. ^ Karlshamns Allehanda. 1887 9/3
  59. ^ https://docplayer.se/46492864-Nr-ale-historisk-tidskrifi-for-skane-halland-och-blekinge-ale-50-ar-jubileumsnummer.html
  60. ^ https://forum.rotter.se/index.php?topic=129085.0
  61. ^ Malmö länsfängelse (M) DIIIaa:24 (1861)
  62. ^ [a b] https://www.drabbrikan.se/wp-content/uploads/2021/12/Drabbrikan-nr-22-December-2021.pdf
  63. ^ Ystads kronohäkte (M) D3A:3 (1882-1883) 10 mars 1882
  64. ^ Ystads kronohäkte (M) D3C:1 (1878-1885)
  65. ^ Kriminalvårdsanstalten i Kristianstad (L) DIIIda:4 (1862-1881) Bild: 780
  66. ^ Malmö Allehanda 1871 7/6
  67. ^ https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/B0000967_00042#?c=&m=&s=&cv=41&xywh=-2484%2C-240%2C7544%2C4786
  68. ^ https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/B0000967_00050#?c=&m=&s=&cv=49&xywh=-2484%2C-240%2C7544%2C4786
  69. ^ Stockholms Läns Tidning, 30 mars 1900
  70. ^ Kalmar tidning, 19 februari 1900
  71. ^ Kriminalvårdsanstalten i Kristianstad (L) DIIIac:53 (1891) Bild: 800
  72. ^ Stockholms Weckoblad. 1891, 13 juni 1906-
  73. ^ Lyngsjö (L) FI:3 (1895-1941) Bild: 130 Sida: 9
  74. ^ Kriminalvårdsanstalten i Kristianstad (L) DIIIac:65 (1903) Bild: 1350 Sida: 110
  75. ^ Karlshamn 1903-09-11
  76. ^ Svenska amerikanaren 1903-09-29
  77. ^ https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/B0000951_00041#?c=&m=&s=&cv=40&xywh=-2480%2C-239%2C7526%2C4775
  78. ^ https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/B0001550_00056#?c=&m=&s=&cv=55&xywh=-1218%2C366%2C4365%2C2770
  79. ^ Hörby (M) FI:3 (1895-1916) Bild: 270
  80. ^ Sydhalland1898-09-28
  81. ^ Arbetet1898-08-11
  82. ^ Malmö länsfängelse (M) DIIIaa:67 (1898)
  83. ^ Svensson, Birgitta (1993). Bortom all ära och redlighet: tattarnas spel med rättvisan 
  84. ^ https://www.land.se/landkoll/verklighetens-bombi-bitt-piratens-rackarunge-avslojad/
  85. ^ https://www.kristianstadsbladet.se/hassleholm/boklycka-med-bokalyckan/
  86. ^ Kriminalvårdsanstalten i Kristianstad (L) DIIIab:32 (1936) Bild: 660
  87. ^ https://sok.riksarkivet.se/?postid=Arkis+4a6f1239-9b89-11d5-a701-0002440207bb&flik=1&s=Balder
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Johan_Petter_Holmström&oldid=54604788”