Världsmästerskapet i fotboll 1958 – Wikipedia

Världsmästerskapet i fotboll 1958
Världsmästerskapet i fotboll
Evenemangsfakta
Datum829 juni 1958
ArrangörFifa och SvFF
VärdnationSverige Sverige
Spelplatser12
Deltagare
Nationer i kval55
Nationer16
Statistik
Matcher35
Mål126 (3,6 per match)
Publik868 000 (24 800 per match)
Flest mål Just Fontaine (13 mål)
Bäste spelare Didí
0
Mästare Brasilien (1:a titeln)
Finalist Sverige
Trea Frankrike
000Fyra Västtyskland
 Föregående Följande 
1954 Schweiz Chile 1962

Världsmästerskapet i fotboll 1958 spelades i Sverige under perioden 829 juni 1958. Brasilien vann turneringen genom att besegra Sverige med 5–2 i finalmatchen medan Frankrike slog Västtyskland med 6–3 i matchen om tredje pris. Mästerskapet är ihågkommet för att det blev Brasiliens första VM-guld, att Argentina valde att delta i VM för första gången sedan 1934 och att alla de brittiska landslagen deltog. Dessutom var det fotbollsgiganten Pelés första världsmästerskap.

VM 1958 och de stora fotbollsländerna

[redigera | redigera wikitext]

Argentina hade valt att avbryta sin VM-bojkott och kvalificerade sig för VM 1958 för första gången på 24 år. Sovjetunionen, nationen som vunnit OS-guld i Melbourne 2 år tidigare, hade också valt att för första gången någonsin ställa upp i VM-kvalet som man vann före Polen och Finland. Alla brittiska lag – England, Skottland, Wales och Nordirland – hade kvalat in till VM och det är hittills den enda gången det har hänt. Nordirland vann sin kvalgrupp före Portugal och Italien vilket samtidigt också betyder att detta var första gången som Italien inte lyckats kvala in till VM (1930 deltog inte Italien). VM 1958 var också det första världsmästerskapet där utlandsproffs fick delta. Tidigare hade spelare som spelat i klubblag tillhörande andra länder än det man var folkbokförd i inte tillåtits att spela i sina landslag.

Argentina, som enligt många experter var favorittippade till VM-guldet, hamnade sist i sin grupp efter att ha förlorat mot Västtyskland och Tjeckoslovakien. Ungern, silvermedaljörer 1954, som efter Sovjetunionens invasion hade tappat många av sina bästa spelare (däribland Ungerns eviga idol Ferenc Puskás), kom 3:a i sin grupp efter Sverige och Wales, detta efter en omspelsmatch mot just Wales på Råsunda inför bara drygt 2000 åskådare. Denna match ansågs av de sydamerikanska nationerna som ett bevis för att FIFA misslyckats med VM efter att, återigen, låta VM spelas i ett så litet land som Sverige.

England hade hamnat i en mycket svår grupp med Brasilien, Sovjetunionen (Olympiska mästare) och Österrike (Bronsmedaljörer 1954). Det skulle också visa sig att gruppen blev för svår för England. Efter att ha spelat oavgjort mot samtliga länder i gruppen hamnade de på delad 2:a plats med Sovjetunionen och dessa två lag fick därför spela en omspelsmatch vilken England förlorade. Överraskningarna blev att både Wales och Nordirland kom till kvartsfinal, men längre än så kom inte de två sista hoppen för de brittiska öarna. Wales förlorade mot Brasilien, fast bara med 0–1. Nordirland däremot fick en mycket tyngre förlust mot Frankrike, med 4–0.

Sveriges väg mot finalen

[redigera | redigera wikitext]
Pelé och svenska försvarare 1958

Kvartsfinalen mellan Sverige och Sovjetunionen spelades på Råsunda och Sverige vann med 2–0. Semifinal spelades mot Västtyskland som för andra gången i rad hade slagit ut Jugoslavien i en VM-kvartsfinal. Västtyskland hade slagit ut Jugoslavien även fyra år tidigare i Schweiz, då slutade det med VM-guld. Noterbart är att samma lag möttes även 1962 i Chile, fast den gången vann Jugoslavien. Sveriges match mot Västtyskland slutade 3–1 till Sverige. Kurre Hamrins mål i slutminuterna är ett av svensk fotbolls mest klassiska VM-mål. Denna match, på Ullevi inför drygt 50 000 åskådare, är enda gången Sverige slog Västtyskland i VM-sammanhang.

VM-finalen spelades inför 49 737[1] åskådare på Råsunda. Själva mästerskapet hade varit ganska fattigt på händelserika och historiska matcher men VM-finalen tillhör än idag de riktiga klassikerna i ett VM. Detta med anledning av att Brasilien vann sitt första VM-guld någonsin och att Pelé blev den yngsta spelare att både spela, vinna och göra mål i en VM-final. Dessutom är det den mest målrika finalen med 7 mål (om man bortser från VM-finalen 2006 som avgjordes på straffsparkar), och även tillsammans med VM-finalerna 1970 och 1998 den största segermarginalen i en VM-final med 3 måls marginal.

I kvalspelet till VM-turneringen deltog 53 lag som spelade om 14 platser. Anledningen till att det var 14 platser var helt enkelt att Sverige, värdnation, och Västtyskland, regerande mästare, var automatiskt kvalificerade för turneringen. Kvalspelet pågick från början av hösten 1956 till början av 1958.

Europa tilldelades 11 platser till huvudturneringen (där 2 togs av Sverige och Västtyskland), vilket öppnade för 9 lag att kvalificera sig från Europa. Sydamerika fick tre platser, Nord- och Centralamerika samt Västindien fick en plats att dela på och Afrika och Asien fick en plats att dela på. Trots att Afrika och Asien fick denna plats spelade inget lag från kontinenterna i huvudturneringen. Israel, som vann detta kval, hade nämligen inte spelat någon kvalmatch (deras motståndare hade av olika skäl dragit sig ur). En regel infördes då att varje lag måste spela minst en match för att kvalificera sig. Israel fick därför möta Wales och förlorade. Detta innebar att hela 12 lag från Europa kom att deltaga, på Afrikas och Asiens bekostnad.

Det svenska herrlandslag i fotboll som tog silver vid VM 1958: på knä fr.v. Kurt Hamrin, Reino Börjesson, Orvar Bergmark, Kalle Svensson, Sven Axbom och Sigge Parling. Överst fr.v. Lennart "Nacka" Skoglund, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Bengt "Julle" Gustavsson och Nisse Liedholm.
Det silvermedaljerade svenska herrlandslaget i fotboll i VM 1958.

Turneringen spelades på relativt små anläggningar. Sverige hade nämligen tilldelats mästerskapet 1950, i en tid efter andra världskriget då infrastruktur kompenserade för mindre anläggningar.


Sverige Sverige 1958
Världsmästerskapet i fotboll 1958 på en karta över Sverige
Sandviken
Sandviken
Västerås
Västerås
Eskilstuna
Eskilstuna
Solna
Solna
Örebro
Örebro
Norrköping
Norrköping
Uddevalla
Uddevalla
Borås
Borås
Göteborg
Göteborg
Halmstad
Halmstad
Helsingborg
Helsingborg
Malmö
Malmö
Solna (Stockholm) Göteborg Malmö Eskilstuna
Råsunda
Kapacitet: 52 000
Ullevi
Kapacitet: 53 000
Malmö stadion
Kapacitet: 30 000
Tunavallen
Kapacitet: 20 000
Norrköping Sandviken Uddevalla Helsingborg
Idrottsparken
Kapacitet: 20 000
Jernvallen
Kapacitet: 20 000
Rimnersvallen
Kapacitet: 17 778
Olympia
Kapacitet: 16 000
Borås Halmstad Örebro Västerås
Ryavallen
Kapacitet: 15 000
Örjans vall
Kapacitet: 15 000
Eyravallen
Kapacitet: 13 000
Arosvallen
Kapacitet: 10 000

Kapacitetssiffrorna är från denna tid, ofta tagna från publikrekord som ofta är från 50/60-talet. Arenorna hade större kapacitet då, på grund av många fler ståplatser.

Spelartrupper

[redigera | redigera wikitext]
Grupp 1[2] Grupp 2[2] Grupp 3[2] Grupp 4[2]
Deltagare
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1  Västtyskland 3 1 2 0 7 5 +2 4
2  Nordirland 3 1 1 1 4 5 −1 3
2  Tjeckoslovakien 3 1 1 1 8 4 +4 3
4  Argentina 3 1 0 2 5 10 −5 2
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
2  Nordirland 1 1 0 0 2 1 +1 2
3  Tjeckoslovakien 1 0 0 1 1 2 −1 0
8 juni 1958 Västtyskland  3 – 1  Argentina Malmö Stadion
19:00
Rahn Mål 32′79′
Seeler Mål 42′
Rapport Corbatta Mål 3′
Malmö
Publik: 31 156
Domare: Leafe (England)

8 juni 1958 Nordirland  1 – 0  Tjeckoslovakien Örjans vall
19:00
Cush Mål 21′
Rapport Halmstad
Publik: 10 647
Domare: Seipelt (Österrike)

11 juni 1958 Argentina  3 – 1  Nordirland Örjans vall
19:00
Corbatta Mål 37′ (str.)
Menéndez Mål 56′
Avio Mål 60′
Rapport McParland Mål 4′
Halmstad
Publik: 14 174
Domare: Ahlner (Sverige)

11 juni 1958 Västtyskland  2 – 2  Tjeckoslovakien Olympia
19:00
Schäfer Mål 60′
Rahn Mål 71′
Rapport Dvořák Mål 24′ (str.)
Zikán Mål 42′
Helsingborg
Publik: 25 000
Domare: Ellis (England)

15 juni 1958 Västtyskland  2 – 2  Nordirland Malmö Stadion
19:00
Rahn Mål 20′
Seeler Mål 78′
Rapport McParland Mål 18′60′
Malmö
Publik: 21 990
Domare: Campos (Portugal)

15 juni 1958 Tjeckoslovakien  6 – 1  Argentina Olympia
19:00
Dvořák Mål 8′
Zikán Mål 17′39′
Feureisl Mål 68′
Hovorka Mål 81′89′
Rapport Corbatta Mål 64′ (str.)
Helsingborg
Publik: 16 418
Domare: Ellis (England)

Omspel
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1  Frankrike 3 2 0 1 11 7 +4 4
2  Jugoslavien 3 1 2 0 7 6 +1 4
3  Paraguay 3 1 1 1 9 12 −3 3
4  Skottland 3 0 1 2 4 6 −2 1
8 juni 1958 Frankrike  7 – 3  Paraguay Norrköpings Idrottspark
19:00
Fontaine Mål 24′30′67′
Piantoni Mål 52′
Wisnieski Mål 61′
Kopa Mål 70′
Vincent Mål 83′
Rapport Amarilla Mål 20′44′ (str.)
Romero Mål 50′
Norrköping
Publik: 16 500
Domare: Gardeazabal (Spanien)

8 juni 1958 Jugoslavien  1 – 1  Skottland Arosvallen
19:00
Petaković Mål 6′
Rapport Murray Mål 49′
Västerås
Publik: 9 500
Domare: Wyssling (Schweiz)

11 juni 1958 Jugoslavien  3 – 2  Frankrike Arosvallen
19:00
Petaković Mål 16′
Veselinović Mål 63′88′
Rapport Fontaine Mål 4′85′
Västerås
Publik: 12 000
Domare: Benjamin Griffiths (Wales)

11 juni 1958 Paraguay  3 – 2  Skottland Norrköpings Idrottspark
19:00
Agüero Mål 4′
Mål 45′
Parodi Mål 73′
Rapport Mudie Mål 24′
Collins Mål 74′
Norrköping
Publik: 12 000
Domare: Orlandini (Italien)

15 juni 1958 Frankrike  2 – 1  Skottland Eyravallen
19:00
Kopa Mål 22′
Fontaine Mål 44′
Rapport Baird Mål 58′
Örebro
Publik: 13 500
Domare: Brozzi (Argentina)

15 juni 1958 Paraguay  3 – 3  Jugoslavien Tunavallen
19:00
Parodi Mål 20′
Agüero Mål 52′
Romero Mål 80′
Rapport Ognjanović Mål 18′
Veselinović Mål 21′
Rajkov Mål 73′
Eskilstuna
Publik: 12 000
Domare: Macko (Tjeckoslovakien)
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1  Sverige 3 2 1 0 5 1 +4 5
2  Wales 3 0 3 0 2 2 0 3
2  Ungern 3 1 1 1 6 3 +3 3
4  Mexiko 3 0 1 2 1 8 −7 1
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
2  Wales 1 1 0 0 2 1 +1 2
3  Ungern 1 0 0 1 1 2 −1 0
8 juni 1958 Sverige  3 – 0  Mexiko Råsundastadion
14:00
Simonsson Mål 17′64′
Liedholm Mål 57′ (str.)
Rapport Solna stad
Publik: 45 000
Domare: Latychev (Sovjetunionen)

8 juni 1958 Ungern  1 – 1  Wales Jernvallen
19:00
Bozsik Mål 5′
Rapport J. Charles Mål 27′
Sandviken
Publik: 20 000
Domare: Codesal (Uruguay)

11 juni 1958 Mexiko  1 – 1  Wales Råsundastadion
19:00
Belmonte Mål 89′
Rapport I. Allchurch Mål 32′
Solna stad
Publik: 25 000
Domare: Lemesic (Jugoslavien)

12 juni 1958 Sverige  2 – 1  Ungern Råsundastadion
19:00
Hamrin Mål 34′55′
Rapport Tichy Mål 77′
Solna stad
Publik: 40 000
Domare: Mowat (Skottland)

15 juni 1958 Sverige  0 – 0  Wales Råsundastadion
14:00
Rapport Solna stad
Publik: 35 000
Domare: Van Nuffel (Belgien)

15 juni 1958 Ungern  4 – 0  Mexiko Jernvallen
19:00
Tichy Mål 19′46′
Sándor Mål 54′
Bencsics Mål 69′
Rapport Sandviken
Publik: 13 300
Domare: Eriksson (Finland)

Omspel
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
1  Brasilien 3 2 1 0 5 0 +5 5
2  Sovjetunionen 3 1 1 1 4 4 0 3
2  England 3 0 3 0 4 4 0 3
4  Österrike 3 0 1 2 2 7 −5 1
Nr
Lag
S V O F GM IM MS P
2  Sovjetunionen 1 1 0 0 1 0 +1 2
3  England 1 0 0 1 0 1 −1 0
8 juni 1958 Brasilien  3 – 0  Österrike Rimnersvallen
19:00
Mazzola Mål 37′85′
Nílton Santos Mål 50′
Rapport Uddevalla
Publik: 17 778
Domare: Guigue (Frankrike)

8 juni 1958 Sovjetunionen  2 – 2  England Ullevi
19:00
Simonjan Mål 13′
A. Ivanov Mål 56′
Rapport Kevan Mål 66′
Finney Mål 85′ (str.)
Göteborg
Publik: 49 348
Domare: Zsolt (Ungern)

11 juni 1958 Brasilien  0 – 0  England Ullevi
19:00
Rapport Göteborg
Publik: 40 895
Domare: Albert Dusch (Tyskland)

11 juni 1958 Sovjetunionen  2 – 0  Österrike Ryavallen
19:00
Ilyin Mål 15′
V. Ivanov Mål 62′
Rapport Borås
Publik: 21 239
Domare: Jorgensen (Danmark)

15 juni 1958 England  2 – 2  Österrike Ryavallen
19:00
Haynes Mål 56′
Kevan Mål 74′
Rapport Koller Mål 15′
Körner Mål 71′
Borås
Publik: 15 872
Domare: Bronkhorst (Nederländerna)

15 juni 1958 Brasilien  2 – 0  Sovjetunionen Ullevi
19:00
Vavá Mål 3′77′
Rapport Göteborg
Publik: 50 928
Domare: Guigue (Frankrike)

Omspel

Slutspelsträd

[redigera | redigera wikitext]
 
KvartsfinalerSemifinaler
Final
 
          
 
19 juni – Göteborg
 
 
 Brasilien1
 
24 juni – Stockholm
 
 Wales0
 
 Brasilien5
 
19 juni – Norrköping
 
 Frankrike2
 
 Frankrike4
 
29 juni – Stockholm
 
 Nordirland0
 
 Brasilien5
 
19 juni – Stockholm
 
 Sverige2
 
 Sverige2
 
24 juni – Göteborg
 
 Sovjetunionen0
 
 Sverige3
 
19 juni – Malmö
 
 Västtyskland1 Bronsmatch
 
 Västtyskland1
 
28 juni – Göteborg
 
 Jugoslavien0
 
 Frankrike6
 
 
 Västtyskland3
 

Kvartsfinaler

[redigera | redigera wikitext]
25 19 juni 1958 Sverige  2 – 0  Sovjetunionen Råsunda
19:00
Hamrin Mål 49′
Simonsson Mål 88′
Rapport Stockholm
Publik: 45 000
Domare: Leafe (England)

26 19 juni 1958 Frankrike  4 – 0  Nordirland Norrköpings Idrottspark
19:00
Wisnieski Mål 22′
Fontaine Mål 55′63′
Piantoni Mål 68′
Rapport Norrköping
Publik: 12 000
Domare: Gardeazabal (Spanien)

27 19 juni 1958 Brasilien  1 – 0  Wales Ullevi
19:00
Pelé Mål 66′
Rapport Göteborg
Publik: 25 000
Domare: Seipelt (Österrike)

28 19 juni 1958 Västtyskland  1 – 0  Jugoslavien Malmö Stadion
19:00
Rahn Mål 12′
Rapport Malmö
Publik: 20 000
Domare: Wyssling (Schweiz)
29 24 juni 1958 Brasilien  5 – 2  Frankrike Råsunda
19:00
Vavá Mål 2′
Didí Mål 39′
Pelé Mål 52′64′75′
Rapport Fontaine Mål 9′
Piantoni Mål 83′
Stockholm
Publik: 27 000
Domare: Benjamin Griffiths (Wales)

30 24 juni 1958 Sverige  3 – 1  Västtyskland Ullevi
19:00
Skoglund Mål 32′
Gren Mål 81′
Hamrin Mål 88′
Rapport Schäfer Mål 24′
Göteborg
Publik: 50 000
Domare: Zsolt (Ungern)
31 28 juni 1958 Frankrike  6 – 3  Västtyskland Ullevi
17:00
Fontaine Mål 16′36′78′89′
Kopa Mål 27′ (str.)
Douis Mål 50′
Rapport Cieslarczyk Mål 18′
Rahn Mål 52′
Schäfer Mål 84′
Göteborg
Publik: 25 000
Domare: Brozzi (Argentina)
32 29 juni 1958 Brasilien  5 – 2  Sverige Råsunda
15:00
Vavá Mål 9′32′
Pelé Mål 55′90′
Mário Zagallo Mål 68′
Rapport Mål 4′ Nils Liedholm
Mål 80′ Agne Simonsson
Stockholm
Publik: 49 737[1]
Domare: Maurice Guigue (Frankrike)
1 Just Fontaine  Frankrike 13 mål
2 Pelé  Brasilien 6 mål
Helmut Rahn  Västtyskland 6 mål
4 Peter McParland  Nordirland 5 mål
Vavá  Brasilien 5 mål
6 Kurt Hamrin  Sverige 4 mål
Roger Piantoni  Frankrike 4 mål
Agne Simonsson  Sverige 4 mål
Lajos Tichy  Ungern 4 mål
Zdeněk Zikán  Tjeckoslovakien 4 mål

Världslaget

[redigera | redigera wikitext]

Följande lag röstades fram av 750 journalister:[förtydliga]

Harry GreggOrvar Bergmark, Nílton SantosJurij Vojnov, Bellini, Horst SzymaniakGarrincha, Didí, Raymond Kopa, Pelé, Nacka Skoglund

Bråket mellan Västtyskland och Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Semifinalen mellan Västtyskland och Sverige ledde till ett bråk mellan de bägge länderna. Värdlandet hade organiserat hejaklacksledare som Lennart Nilsson och Håkan Westergren som sprang fram och tillbaka framför läktaren för att organisera ropen som skulle bära laget till guldet. Till en början hyllades företeelsen av de tyska fotbollstidningarna, men dessa hyllningar upphörde efter att Sverige hade mött Västtyskland i semifinalen i Göteborg. Under ett öronbedövande ljud från läktarna dominerade svenskarna de första 20 minuterna, men ledningsmålet gjordes dock av de regerande världsmästarna vilket sedan kvitterades i den 32:a minuten genom Nacka Skoglund. Dramatiken ökade i andra halvleken när den tyske försvararen Erich Juskowiak utvisades i 58:e minuten efter att han hade haft stora problem att stoppa sin motspelare Kurre Hamrin. 16 minuter senare fick tysken Fritz Walter lämna planen på grund av skada. Med elva mot nio man gjorde Gunnar Gren och Kurre Hamrin både 2–1 och 3–1 som betydde finalspel för svenskarna.

Efterspelet till semifinalen handlade om hejaklackarna som av tyska tidningar utmålades som delen av en internationell konspiration som ville se Västtyskland förlora, även om enskilda tidningar som Süddeutsche Zeitung snarare såg utvisningen av Juskowiak som den avgörande orsaken bakom förlusten. Även vanliga västtyskar instämde i tidningarnas fientlighet mot Sverige. I München fick svenska turister stå ut med förolämpningar, i en ryttarturnering i Aachen revs den svenska flaggan ner, i Kiel krävde man att mackägare skulle sluta sälja bensin till svenskar och i Hamburg gav man sig på den i vissa restauranger populära rätten "Schweden-Teller". Och även om den tyska ambassaden i Stockholm försökte släta över bråket och mediernas krig avtog så småningom så fortsatte tyska fotbollsförbundet att visa sin ilska mot Sverige när ordföranden Peco Bauwens sa att Västtyskland aldrig mer skulle spela en match mot Sverige vilket de heller inte gjorde under hans tid som ordförande. En symbolisk vänskapsmatch i Stockholm i november 1963 löste konflikten mellan båda länderna.[3]

  1. ^ [a b] "Match report". Arkiverad 26 oktober 2015 hämtat från the Wayback Machine. fifa.com. Läst 7 mars 2015. (engelska)
  2. ^ [a b c d] ”1958 FIFA World Cup Sweden” (på engelska). Fifa. https://www.fifa.com/tournaments/mens/worldcup/1958sweden/match-center. Läst 10 juli 2021. 
  3. ^ Wiese, René, Blågula hejaklacken fick tyska hatet att koka, länk: https://www.aftonbladet.se/kultur/a/OnAE9b/blagula-hejaklacken-fick-tyska-hatet-att-koka, publicerad: 23 juni 2018, hämtad: 9 juli 2018

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]